onsdag 10 september 2014

Peace.

I Härnösand bor ångesten. I värken i kroppen, i ölen och vinet, i fötterna, ögonen och huvudet. I benen som skakar, sängen som knarrar. I skratten.
I Härnösand har jag en själsfrände och hon är skrattet och ångesten. Uthärdandet och nöjet.

onsdag 3 september 2014

Where do we go when we go from here?

Idag frågade ps mig om jag ville ha barn. Samtidigt går jag in här på bloggen första gången sedan i maj och läser fin-fins kommentar om barn och ensamhet.
Någonting inom mig funderar och tänker mycket på det här med tid. Jag tror verkligen jag har för mycket tid för min existentiella förundran. Kanske inte så att ett framtida barn skulle lösa detta problem, men såklart kan jag tänka att jag har mycket tid att ge någonting annat är mig själv. Kalle föreslog en hobby.

Läste massa gammal skit och började tänka på P. Fy fan vilket svin jag var mot henne egentligen. Skulle vilja be om ursäkt, men känns inte passande.


Vacklande steg mot en frihet så överväldigande.
Djupa färger möter skygga ögon, nästan bedjande.
Var förlåtande och lugn när du möter dom.
Du var först med att förlåta, jag har inte förlåtit mig själv.


söndag 13 april 2014

Where do we go from here?

Alldeles för mycket ensamhet i livet för att det ska kännas bra just nu.
Är ju sol vanligt mycket bra som händer i livet också. Men det ensamheten kan jag inte lära mig att leva med. Ibland kanske den kommer inifrån?

tisdag 4 februari 2014

Ett tag till.

Livet tar rätt häftiga vändningar. Och det är inte alltid jag hänger med.
Det får inte riktigt plats i huvudet, alla tankar.
Jag undrar ibland vad som krävs för att jag ska kunna öppna mig mer, kanske skulle det underlätta lite för hjärnans lager om det inte skyddades av så stumma väggar.
Stumma i dubbel bemärkelse.

Nästa vecka har jag och Kalle varit tillsammans i åtta år. Rätt häftigt ändå, även om man väl ska räkna giftastiden egentligen. Nu ska vi bygga hus. Det är mycket som går bra, men jag, kommer alltid vara jag. Jag kommer inte alltid vara bra, men just nu känns det som att jag kommer överleva. Ett tag till.

fredag 22 november 2013

Empati.

Alltså. Det är inte alltid lätt. Jag är ändå smärtsamt medveten om det. Jag vet också att mina motgångar är småstickor jämför med vad många människor i världen måste utstå.

Jag vill bara säga att det finns så många som säger att det är viktigt att säga vad man tycker, att ha empati och förståelse men samtidigt sträva efter det som för individen är viktigt.
Jag tycker att jag gör detta. Jag tydliggör mina ståndpunkter, jag förklarar vad som inte är okej med mig, jag lyssnar, förstår och bemöter, jag bryr mig om.
Men jag tänker aldrig, aldrig, aldrig igen glömma vad som är viktigt för mig.

lördag 5 oktober 2013

Helt sjukt!

Har inte bloggat på 8 månader.
Det känns konstigt sådär när man ibland trillar in på den igen.
Har ju ett behov av att skriva och det här var min plats.
Kanske reclaimar en dag.

Nu ska jag iväg och käka middag med två vänner, hoppas de kan ta att jag ej är så stabil idag. Men vad fan, hösten är ju här, kan ju vara så enkelt.


onsdag 27 februari 2013

My way.

Håller på att bli vuxen. Tydligen en förändring i mina tankar. Det är väl positivt. Men att jag skulle rätta in mig i ledet för det? Det vill jag inte. Vill hitta min egen väg och göra fria val.
Men vi får väl se hur det går.

Nu är det fokus träning. Det är så gött. Hoppas på det bästa men om det inte går min väg så är det ju iaf hälsosamt att hålla igång.