Holy m.f.

Det gick ju snabbt att skriva den där textkritiken, så nu är jag liksom klar. Dagen känns ju helt disträ. Ingenting bra på tv, hunden sover, allt är tyst. Är inte sugen på att göra någonting heller så jag borde väl vara glad. Men jag är ingen glad människa. 

Kan ju låta tragiskt det med, men jag börjar faktiskt kunna leva med det vid det här laget. 

Jag är inne på det där med likgiltighet, 

förr ville man liksom slå när man var arg, o gråta när man var ledsen. Nu känner jag bara.

Äh. Orkar inte bry mig. O det är typ värre på något sätt. 

Ajaa, there will be better days I guess.