Men känner ändå, att jag för en gångs skull fått ut något. Att jag faktiskt litar på någon likasinnad, i min mening.
Det här blir säkert djupt, o lite för between the lines... men ändå.
Jag vill inte sova. Jag vill sitta ute på balkongen o röka, tända på vattenpipan o filosofera.. tänka att det inte kommer en helvetes vecka om typ 24 timmar med massa jobb, intervjuer och ringande.
Men, klart jag är glad att jag får göra det som jag förmodas vilja göra,
för annars vore jag ju otacksam..
länge leve tacksamheten! haha. kom till postgatan 28 i nordstan, våning sju & sjut mig.
SvaraRaderatack för samtalet, söta vän.
SvaraRadera