Började skolan igen. Kändes bra. Radio tv press är det som står på schemat. Jag börjar med press, sedan tv och till sist radio. Radio är jag nyfiken på, känns roligt. Och press känns ju alltid rätt. Ska lära mig mer om redigering och det är ju jäkligt bra. Nu tittar jag på Dexter då som jag ju börjat med, lite fördriva - tiden - serie med intressanta personligheter.

Började undra om det snöade förut. Vad fan är grejen ? Jag är redo att ta fram vinterjackan. 

Tragiskt.  

Såg en snygg kille på bussen idag, och insåg att det var min lilla granne. Pinsamt värre. Ej för att han märkte det men ändå. Haha. 

Nu längtar jag efter en ny ost o en liten smörgås. Och mitt första glas cola. Hör o häpna ;)

Why do I always have to run my fucking mouth. 

hoho. trevlig kräftskiva igår. massa trevliga folks och ett trevligt återseende av en gammal klasskompis. är otroligt bakis och orkar därför inte göra stora bokstäver efter punkt.

iaf bestämt mig för att göra något som alltid varit min värsta mardröm. 

7 år är en ganska lång tid.. But the scars just keep digging deeper in to my flesh and bones. 

Det är som att jag skriver på min egen dödsdom. 

But I feel good. 

Jag kom liksom att tänka på att om alla sitter offline på msn o väntar på varandra så lär man ju aldrig logga in. 

Nu kanske ej mina vänner direkt sitter o väntar på mig där men om jag tittar efter dom där så loggar jag ju ej in när jag ej ser dem där.

Suck. 

Imorgon efter allt tråkigt ska vi shoppa. Vi köpte nya gardiner idag. Fina men måste läggas upp o strykas vilket aldrig kommer hända. Sedan fixa lite hemma. 

Idag blev det ju Beck, som väl var helt ok. 

Jag är fan förbannad. Det känns ju helt surrealistiskt. 

Ååh. Är så glad för alla nära mig som är så underbara.

Ska sluta skriva så korta inlägg.

You know who you are. 

I know who you are.

Ja, på fredag kl 10 00 då. Det blir ju intressant. 

Alltid ska man väl utsättas för sina värsta plågor.

Men, men, känns ju ändå skönt att få det gjort. 

Jag känner mig lite avpersonifierad. Om man nu kan vara det. Men det är lite mycket tankar just nu. Börjar väl plugga nästa vecka igen, men jag vet egentligen ingenting om de kurser vi ska läsa eller om vi har praktik. Tycker inte om att inte veta, vilket väl återigen styrker att jag tycker om kontroll. Trodde aldrig att jag var sådan. 

Men man lär sig mer o mer om sig själv. 

ångest. fyfan.

fattar nada. 

jaja, man vet ju vilka man kan lite på nu då iaf. 

hjälp anna o oden liiite med köket idag, jag alltså. de andra var duktiga. 

det var kul o vi åt kinamat, imorgon fyller min systeryster år. Det ska bli trevligt. 

Usch, mår verkligen bajs. Ont i halsen och huvudet. Och snorar, men det har jag ju gjort i två veckor redan. Känner mig frossig o har lite lätt feber. Det gör en så seg. Men jag hoppas att det blir bättre snart. Hatar att vara lite lätt sjuk så man inte orkar ta för sig något men blir sjukt rastlös av att bara ligga. 

Ja, för i morgon hade jag ju tänkt bekanta mig med flaskan också. Ja, ja. En dag i taget. 

Tittar på Mtv just nu och förundras över hur många sms reklamer man kan trycka in i en reklampaus. Vem fan sms:ar apa? För att få en ful tjock apa svängandes i mobilen. 

Ååh, människan är ett frustrerande släkte.

Var precis inne på facebook. Såg en gammal vän på en gammal bild. Han satt på sin moppe. Där vi satt många gånger. Jag med min dunväst och han med sin tjocka jacka. Han brukade fråga om jag frös för det var mitt i vintern, men det gjorde jag inte när jag satt bakom honom. Det fanns ett ställe med massa höga vägbulor, flera i rad där han brukade köra snabbt, snabbt över, och jag satt bakom och tyckte det var jätteroligt. Ett år senare dog han i en mopedolycka. Tänker ibland på den tiden jag fått, som du aldrig fick Walle. Du var en sån fin människa, så rolig och omtänksam. Vissa minnen hade bara du och jag, nu är det bara jag som har dem. Och jag bevarar dem och tänker på dig ibland. 

Extra drops forest fruit.

Nu har jag ätit precis, gott. Ska in till staden dårå. 

Träffa Jessica o fika. Det var ju länge sedan. 

Har varit o kollat soffa idag, o det var trevligt. Hittade några såna riktiga biofåtöljer med drickhållare o allt. O ett fotbollsspel. Det skulle jag faktiskt vilja ha. 

Och Lukas var mycket glad för sin skinnjacka som jag köpte i spanien.

Alive

Ja då var man hemkommen från spanien, två sköna veckor faktiskt. Hoppat i vågor, badat i poolen o bara slappat. På något sätt blev jag mer ångestfylld när jag satte första steget i Sverige än vad jag trodde. Det är ju inte direkt så att ångesten vilar bara föra att man har semester i spanien.. Nu menar jag inte ångest, slit my wrist, utan vardagsångesten. Det är väl något i atmosfären. Men sjukt skönt att träffa föräldrarna o känna möjligheten att träffa jess osv. 

Funderar på att avsäga mig facebook. I don't like it anymore. Fast samtidigt skulle jag nog bli galen när jag vet hur mycket som händer hela tiden o att jag ej var med. 

Äh, small fish, big water. 

Jag ska fila på det några dagar. Någon vis person har ju sagt att man ska sova på saker. Jag har dock sovit på saker i två veckor och jag kommer inte fram till någonting. Jag hatar den känslan. 

Men vad ska man med facean till när man har bloggen o alla sina vänner ett samtal away. 

Äh, det är säkert för att jag varit utan det i två veckor nu. 

Nu ska jag lägga mig i min egen säng o gosa ner mig. Imorgon blir det uppack, mer familjeumgänge samt tvätt. Sedan old-school fika som jessica uttryckte det. 

It will be long til I'm gone.

Mot all förmodan.

Familjen, vännerna.

Ni är bäst. 

Ni gör livet värt.

Och i dödens skymning skulle jag sova fint

med er i hjärtat

Existentiell kris

Fick gå tidigare från sista dagen på jobbet. Har värk i kroppen och ont i halsen. Känns ju inte alls bra. Det kliar sådär i halsen som det alltid gör innan jag blir sjuk. Typiskt om det skulle bli så.

Nu ska jag strax resa mig upp för att gå till "medicin"skåpet och hämta en stesolid. Jag tänkte att det skulle hjälpa mot det ena och det andra. Det är så varmt ute, vilket är jobbigt när man inte känner sig helt bra.. Ska grilla med familjen idag, får väl hoppas att Leia o Lukas har kommit över mitt lilla tillfälliga utspel mot dessa stackars barn. Jessica sa iofs att det inte var så farligt. Hon trodde minst att jag kastat bollen rakt i ansiktet på dem.. Men nej, jag är en snäll människa, och det kan ingen ta ifrån mig.

Denna här våren och sommaren har ställt mig inför många förändringar, jag har tvingats känna för mycket. Jag tror att det handlar om att jag kom in på min "drömutbildning". Det låter ju helt patetiskt, men livet stannade på något sätt. Jag trodde att jag skulle få kämpa i flera år, men så blev det inte. Jag har inte längre något att krampa mig fast vid. Nu är jag 20 år och färdigutbildat vid 23. Jättebra, men det är inte roligt längre. Min existentiella förundran har övergått till ovilja. Dels ovilja att förstå att det är mina val som gör mitt liv, att jag är "lyckligt" lottad enligt alla normer och regler.. Dels en ovilja att förhandla med mig själv. Och enligt vissa kanske en ovilja att förhandla med andra. Det handlar om att vara nöjd. Att jag uppnått de orealistiska mål jag haft i livet, och ändå inte trivs här särskilt bra. Alltså nöjd är ingen trivsam känsla. Det är väl ett positivt sätt att vara likgiltig på... på sin höjd. Hela detta inlägget blev ju helt snurrig, men bara ett försök att rannsaka mig själv.. 

Jag lever ju just nu för de små rus man kan få i livet. Vilket väl borde betyda att vardagens gråa inte är något för mig.

Jag är mer för svart.

Jag har de finaste vännerna på jorden, och det säger jag för att jag känner mig själv.

Det var lite jobbigt idag, inte enbart för att jag endast förtärt 3 timmars sömn utan och för att jag har 5 stora blåsor på fötterna samt ett jack i stortån. Det gör ont, och om inte min systers ipren hade räddat mig i bilen på väg till begravningen hade det nog känts ännu värre. 

Men vad kan vara värre än att begrava någon familjemedlem. Mina tårar gick till Göran idag, en fin människa. Och till pappa för att det är hemskt att se honom så ledsen. 

Jag kommer ihåg när farmor dog, jag låg i min säng och grät i en vecka. Fast hon levde i två dagar och vi visste att hon skulle dö. Det är så förunderligt att man ena dagen kan åka in till sjukhuset relativt frisk, för att i andra sekunden få reda på att man har två tumörer stora som apelsiner på lungorna. Min farmor dog två dagar senare. Fullproppad med morfin och oigenkännlig. Det sticker till i mig när jag tänker på de gånger hon ringde med sådan ångest för att hon inte kunde andas. De sa att hon hade kol. Hon hade rökt tills hon var 40 år, Farfar hela sitt liv. 

Vi fick inte skriva att hon gått bort av cancer, för att det ansågs vara ett straff för synd enligt pappas religiösa syskon. Göran fick inte stå med bland syskonen i dödsannonsen för att han är en halvbror. Jag tyckte om Göran. Han var min farbror. 

Igår firades födelsedag med underbara vänner. Blev genuint glad av att se allihop. Sedan bar det av till rockbaren med Jess såklart. Det var en sådan härlig sommarkväll, och allt som allt så avslutades den helt okej. Saturnus, cig och whisky, vad mer ska livet till.

På lördag är det över.

Kanske dags att uppdatera lite. Var hos Jessica igår för lite mys o lite frys. Blev vodkadrinkar för mig och vin för Jessica. Tvingade även i flickan lite whiskey vilket inte alls uppskattades och vilket jag ångrade när jag vaknade av att min chef ringde kl 9. Hon ville se om jag vill jobba ikväll, och jag ville bara dö och kom efter lång betänketid på att jag ju skulle på bio och inte kunde.. Det här med bion är ju också en historia för sig, det var helt enkelt så att Carl hade bokat på biopalatset och vi som var ute i sista minuten hade åkt till bergakungen såklart. Så det bidde ingen bio, och jag tappa humöret och nu sitter jag här framför hajen 3 och vill bara dö och vill inte åka till spanien eftersom jag inte för allt i världen kan förstå hur ett plan ens kan lyfta och flyga i luften och så undrar jag varför de inte tillverkar smala bilar, typ en bil delat på hälften längs långsidan så kan man sitta tre på rad, och så kunde vägarna vara smalare och så kunde man säkert sätta vingar på dem så de kunde flyga. Nej alltså helikopter kan jag ändå första för de reser ju rakt upp men med ett flygplan ska man lååångsamt lyfta till en höjd på osannolika 10000 meter. Jag vill dö, jag vill bara dö. Piss, som Jessica skulle skrivit när hon var 13 år.