lördag 29 augusti 2009

Why do I always have to run my fucking mouth. 

hoho. trevlig kräftskiva igår. massa trevliga folks och ett trevligt återseende av en gammal klasskompis. är otroligt bakis och orkar därför inte göra stora bokstäver efter punkt.
iaf bestämt mig för att göra något som alltid varit min värsta mardröm. 
7 år är en ganska lång tid.. But the scars just keep digging deeper in to my flesh and bones. 
Det är som att jag skriver på min egen dödsdom. 
But I feel good. 

1 kommentar:

  1. jag kommer att vara med dig om du vill det. har ju schema nu & det är bara att be om att få byta pass med någon av de andra tjejerna. önskar att jag kunde hjälpa dig, se in i framtiden typ. det känns dock verkligen som om det kommer att vara lugnt. älskar dig.

    SvaraRadera