Huvudvärken är total. Fan varit en jävla skitdag, och jag är så trött på att misslyckas med allt jag företar mig.. Varit dimmig i huvvet hela dagen vilket har känts pissjobbigt samtidigt som det finns en viss charm med att gå runt på små fluffiga moln och inte veta upp eller ner.
En slags blockering av både känslor och handlande, ett slags I don't fucking care...
Men jag gillar egentligen inte den sidan av mig själv. Den där som stänger av, den där "no fucking mercy" sidan, som älskar att komma fram när jag som mest vill straffa mig själv.
Sist kunde jag gömma mig, i en garderob, på en toalett, någon annanstans där jag visste att jag var skyddad från upprivande tankar..
Ååh, vad jag är trött på tankar. Alltså jag har ju haft en slags förträngningsprocess som varat i sju år och som liksom genomlidit ett antal olika faser... Och det har nu lett till att jag har slutat tänka. Det är faktiskt sant. Hemskt och skönt. Jag har liksom tänkt så mycket att jag redan tänkt allt förut, vilket liksom leder mig till en slags likgiltighet inför mina egna tankar.
I can't surprise myself anymore. Det gör mig uttråkad.
Så därför söker man ju. Något som kan ge något mer.
Sex, drugs and rock n' roll. Yeah, pathetic.