Ansökt om studiemedel, fixat bankID (det funkade äntligen), shoppat vantar, muffar och halsduk, betalat räkning. Tänk vad ångestfria dagar kan vara produktiva. Städning och plugg förvisso åsidosatt.

System of a down till Metaltown. I wanna go.

Fått praktikplats nu, o stannar i Götet. Det känns faktiskt skönt för denna gång. Blir direktpress Gbg, alltså typ Hisingstidningen, Tidningen Centrum osv. Blir nog bra.

Är rätt seg och rastlös just nu. Funderar på att ta mig i kragen o fixa lite käk. Kanske till och med matlåda till skolan i morgon. That would be a first.

Hmm... Är lite sugen på min julcider som jag köpte också. Kanske ska slurpa i mig den also.
Skönt att känna sig fri från ångest=bra dag. Man ska väl ha sådana också vad jag tror.

När det där som man försökt tränga undan så länge kommer upp till ytan blir det outhärdligt.

Jag kan bara inte förstå.. Har inte presterat någonting på flera månader, orkar inte, vill inte. Allting känns bara tomt och meningslöst.
Finns inte ens någon musik som tilltalar mitt sinne längre. Finns inget pepp, finns inga drömmar.
And that's fucking reality.

Nomy är min femtonårs-ångest åtta år senare. Hans röst är bara ren despair ibland and I guess I like it.
Har den där tomhets-känslan som förföljt mig hmm... när man inser att ett tag... inte är mindre än typ fyra år.

Bryr jag mig egentligen? Är det bara någon slags sjuk illusion som gör att jag tror att jag bryr mig. Som att jag försöker fylla varje sekund och varje kvadratmillimeter med någonting betydelsefullt som Jag egentligen inte alls bryr mig om. Det är bara någon slags indoktrinering av samhällsnormer som gör att jag tror att det ska göra mig lycklig, när det egentligen inte finns någonting alls som kan göra mig lycklig.

Funderar en del över det, eftersom jag egentligen inte minns senast jag var glad. (Jag gillar att sätta kommatecken överallt, vet ej varför). Har egentligen alltid kunnat försvara den jag är och det jag gör, det kan jag inte längre.

But it's too late to say im sorry, Im on my way
To burn all the memories you placed in me

And now that I'm older I would have say
Experience are painful this way 

Who will stand by you, when you're all alone
Who will be there when Im gone

When it's time to go, when you drown in fear
Will you have someone that’s near

Can you hear what I say
From a distant far away
Am I finally free

Can you stay the fuck away from me

Det kändes lite lättare idag. Att vara ärlig mot sig själv och mot andra. Det är väl kanske inte alltid så jävla bra, men det känns bra att ha i huvudet lite. Att det inte blivit sämre utan att jag bara blivit mer medveten. Önskar att jag kunde trycka undan allting som jag brukar göra, men det går liksom inte, det är så överhängande och genomsyrat i allting jag gör just nu.
Lyckades i alla fall få i mig lite vin idag, o undan de mest påträngande tankarna. Vet inte om jag vill, och om jag vill vet jag inte om jag orkar. Om en del av mig vill så vet jag inte om det är den starkaste delen.

Det är lätt att skapa panik där det inte fanns panik tidigare, svårare att skapa ro.
När ingen verkar tro att någonting räcker, när ingenting är enough. Då orkar jag ej.

Att inte säga emot eller ifrågasätta utan bara acceptera, svälja allting med hull o hår.
Jag kommer aldrig någonsin att låta någon bestämma över mig, och om jag ska behöva slåss för det så kommer jag göra det. Har ett sånt extremt behov just nu av att befinna mig i kontroll, och samtidigt känner jag att jag inte har kontroll över någonting, alls.
Jag saknar mig själv lite. Eller vad man ska säga...

There was a time I had your life in my hands
There was a time I caught your hiding inside
From something shining through the blinds
And you had life left in your eyes
It's not the shadow by the red lights
That makes my skin crawl late at night
It's your quiet heart
And your silence
It's your quiet heart
And your silence
Your dream is gone you are free
As your teardrops stain my sheets
Let's take a trip through the wires
Stay free...


Lyssna på Kent (o nu snackar vi 90-tals Kent) en tisdagskväll är väl kanske inte så genomtänk från mig sida.

The things in my head,
slowly driving me crazy.

Mobilen ekar jävligt tyst. Samtidigt är det skönt för då slipper jag ju ta beslut. Men snart börjar det bli jäkligt oroväckande.

Jag checkar väl in mig själv nästa termin då så löser väl sig alla problem.
Att bara vara misslyckad kan jag inte ta nu.

Bidde inget o äta här hemma utan gick ut o käka med Kalle o Shajan. Nu tittar jag på pensionärsjävlar. Ganska roligt, men ej så lättroad.
Suttit länge idag med gruppen o spånat idéer om vårt magasin, som ska handla om hälsa och rikta sig till 30 + akademiker, medvetna, svampplockande killar, men ej för elitistiskt. Ganska underhållande men jobbigt och mycket jobb att utforma målgrupp innehåll och så vidare.

Äh, önskar bara att skiten kunde ha ett slut.

Så jäkla trött. Fullt upp i veckan också enligt schema, samtidig ångest inför praktik och alla andra val som bör göras. Ingenting som egentligen orkar bekymra mig, eftersom jag inte ens kan bestämma mig om någonting som har med livet att göra. Önskar att jag kunde trycka på paus, filosofera klart och sedan bestämma om hur allt ska bli...

Har trots allt lyckats uthärda ytterligare en kväll. Vet inte riktigt vad jag ska säga, vet aldrig riktigt vad jag ska säga.
Allt känns bara som en stort misslyckande. O så är det väl också. Och jag har ingen kraft att ta tag i någonting.
I morgon blir det skola första gången på länge. Kanske bra o komma i gång igen.. Göra någonting vettigt liksom.
Vettig är mitt favoritord och hatord. För vem bestämmer vad som är vettigt? Fast på ett sätt är det bra, för om jag bestämt vad som hade varit vettigt, hade jag inte varit där jag är nu.

När det där mörkret bara tar över och gör allt till ett stort jävla svart hål.
Är pokerkväll idag med tjejerna i skolan, men jag vet inte riktigt om jag kommer palla.
Fuck it.

Ställer mig starkt jävla kritisk till hur detta hanterades. Ingen respekt för människans eget liv och bestämmande. Det är sorgligt. Kan acceptera att det finns, men man måste ju fan kunna göra skillnad på vad som är rätt och inte. Och om man bestämmer en sak får man väl för i helvete göra någonting också.
BAH!

När allt kändes som mörkast fick jag ett toppensms av kusinen. Det vankas vin! Och choklad. Känner bara att fokus ligger på att överleva denna veckan, och då tror jag att vin kan göra susen.
Inte hört något från praktiken. Känns lite konstigt, nu är det ändå en vecka sedan jag var där. Ingen annan som hört någonting i o f s heller, men hade ju varit skönt med ett besked i vilket fall som helst.

Läste någonting vist på flashback igår. Om allting är noll innan du föds, och allting blir noll när du dör, så kan du ju lika gärna köra järnet i livet liksom.
Jag vet dock inte om jag håller med, för jag tänker att det kan bli minus i livet, men så tänker jag att det kan ju inte bli minus i döden eftersom det då är icke- existerande vi pratar om, och då kanske det inte räknas med minus i livet heller.
På något plan tyckte jag att det var vist, men att jag ändå inte höll med liksom. Man kan ju lika gärna dö om man inte orka, det är ju typ lite som att man är ute o joggar och så orkar man inte mer och så får man håll och så börjar man gå men så går det inte över utan man stannar istället.

Är skrämmande hur många som jag det finns där ute på nätet. Huuh. Man får nog ta o gömma sig.

Fan va snygg TG är på sin nya bild på facebook då. Typiskt.

Varit o tränat. Det behövdes. Var dock ett starkt motstånd jag kände inom mig, but I fucking did it. Haha.
Är så sjukt jävla raslös, och så sjukt sugen på sprit. Försöker dock att motstå.

Är lite smått beroende av att skriva här. Känner väl att jag måste avreagera mig någonstans kanske.
På onsdag börjar jag ny kurs, ska bli rätt kul faktiskt. Rätt trött på den här skiten nu faktiskt. Men väldigt bra att lära sig hur man frilansar. Herregud, det är väl så man kommer överleva sedan kan jag tänka mig.
Är lite nervös inför i morgon med taggar...Kommer bli fett besviken men då känner man ju att man lever i alla fall.
Mitt schema för nästa kurs är så jävla unpredictable, det är lite jobbigt, för det är så jäkla mycket fritt arbete, men samtidigt så jäkla mycket arbete, så man kan ju inte veta alls när man är ledig eller inte... För det är grupparbete också så då är man ju lite beroende av den demokratiska process som väl ska känneteckna grupparbete. Well, well.

Just nu lyssnar jag på Bye bye Johnny med Return. Det är så skumt att vi typ älskade den låten när vi var femton, och så när Walle gick bort så spelade de en annan låt av den gruppen. Så nu tänker jag alltid på Walle när jag hör den.

Snart hem till mammis  o pappis. Ska väl försöka få med mig Lex också.
Börjar bli jobbigt på nätterna nu när man aldrig få sova. Men, men, så är det ju.

Känner bara en som kan sänka en vinare och två cider... när klockan är halv sju och man ska ut på restaurang kl halv åtta. Tror jag i alla fall.

Har ont i magen, men ska försöka peppa mig ut idag.
Det mesta går ju att lösa med alkoholens hjälp vad jag kan minnas.

Shajan och Sandra var här precis och fikade, det var trevligt och gjorde att jag i alla fall var tvungen att resa mig upp ur soffan. Små steg. Små steg.

Hon känner efter om
det här är att vara fri
Om det här är ett liv med nån mening i

Det är ingen som tjatar längre,
Det är ingen här som ber henne stiga upp

Hon går o plockar o hittar sina gamla brev
lite konstigt att läsa om gamla planer
när hon vet hur det blev

Nu är det ingen som skriver längre ,
det finns ingenting här som är värt att skriva upp

Och ändå känns det som hela världen sjunger

Har du kommit nånstans
har du sumpat din sista chans, Är du framme nu?
Har du valt en väg att gå
ett mål att sikta på, Är det verkligen du?
Är det verkligen du?

Ska börja skriva med den här stilen nu istället. Får inte riktigt till det med designen på bloggen men man får väl pröva sig fram antar jag. 

Är väldigt glad att alkohol är en laglig drog.

Är lite nervös inför måndag, då får jag svar på om jag fick jobbet/praktiken.

Tänker ju verkligen inte ropa hej i glashus så...då lär jag ju bli grymt besviken.

Bara hoppas o hålla tummarna o allt sånt där annat strunt.

Jag vill ha Downey Jr. Lika snygg i kostym som i Ironman.

Var på bio igår och såg en ny film med honom, den var kul och han var het.

Kan inte låta bli att liksom minnas tillbaka min Bruce Willis hangup. Inte för att den helt gått över, men det har ju lugnat sig lite. Die hard in my heart.

Haha, det är kul att jag skriver som om jag vore femton också. Har nog aldrig riktigt lämnat det stadiet tror jag... Tycker fortfarande att mina föräldrar ska ta hand om mig och laga mat till mig...(fast det gjorde jag ju mest själv faktiskt). Har fortfarande nästan bara svarta kläder, tycker fortfarande om no fucking mercy och deppmusik.

Well, well, I'm not made for growin' up.

Känner att jag är lite mätt på livet just nu. Surprise.

Skriver hemtenta, vet inte om det kanske kan bero på det... Det går inte så bra känner jag, men vad är det värsta som kan hända.

Önskar att jag bara kunde rycka upp mig.

Var ute med kusinen och hennes kursare igår. Var riktigt trevligt. Sedan kom jag på den briljanta idén att gå vidare. Ångrar det lite idag, ty ångesten fick fångat mig och baksmällan.

Ja, ja.. Var trevligt ändå.

I morgon ska jag skriva hemtenta och nu ska jag gå o sova.

Ett problem just nu är att man inte kan gå o handla mat, nej. Och Carl orkar aldrig när han kommer hem den latmasken. Så jag är helt enkel väldigt hungrig just nu, men jag tänker ju inte vara hemma i kväll så det är ju inte riktigt mitt problem i alla fall.

Idag har jag varit på intervju på TV4 Göteborg. Fan vad pepp jag blev på att jobba där. Såg riktigt nice ut (de hade såna datorer som jag vill ha) och de var hur trevliga som helst...och hade gott kaffe. Hoppas de gillade mig så att jag får göra praktik där. Trots mitt lila hår...

Ett stort tack till Anna som passade Lex medan jag var på intervjun och till alla peppare där ute.

Nu är jag ganska trött men ska trots det ut en sväng i kväll och socialisera mig. Kul.

Jag kan ju lika gärna Twittra så jävla uttömmande som jag skriver här.

På tisdag klockan 14 ska jag i alla fall på intervju på Tv4 Göteborg. Måste fan peppa järnet för jag vetifan hur man går på intervju alls. Speciellt inte när man ska vara sådär spontan och kunna tänka klart och svara på frågor.

Jag vill helst skriva ner min svar på frågor, formulerar mig mycket bättre då. Annars kommer jag nog bara låta som ett stammande nervfreak. Well, I am.

Irriterar mig att man inte någonsin kan tänka att fan, såklart de kommer välja mig. Är nämligen fyra andra som också ska på intervju. Det är ju ändå 20 % chans då...?

Sitter och grämer mig över att jag inte åkt till gymmet idag, att jag har tusen ångestladdade saker att göra i veckan, att jag ätit mat idag, att Lex sover i sängen, att jag är så jävla trött hela tiden, att jag skriver så sjukt dåligt när jag bloggar, facebookar och mejlar.

Men det finns ljusglimtar: att jag åt en fabulös fruktsallad med Jessica och kollade på mirrors 2 som på något sätt inte alls stod sig i klass med mirrors 1 men var kul ändå (min hissfobi tog sitt ett steg upp på trappan), att jag såg Håkan igår och hängde med trevligt folk på Sejdeln.

Grämer mig också över att jag vill men inte orkar och önskar istället att jag hade orkat men inte velat.

Det enda som botar och gör mig bättre..

Intervju på Tv4 Göteborg. Kul, nervöst!

"when I'm gone" med 3 doors down, det känns som ingen tid har gått. Ändå är det åtta år sedan. Jag tror att jag då kände ett visst hopp om att någon gång växa upp och bli lite bättre. Det gör jag inte längre. Go through or be through.