Bryr jag mig egentligen? Är det bara någon slags sjuk illusion som gör att jag tror att jag bryr mig. Som att jag försöker fylla varje sekund och varje kvadratmillimeter med någonting betydelsefullt som Jag egentligen inte alls bryr mig om. Det är bara någon slags indoktrinering av samhällsnormer som gör att jag tror att det ska göra mig lycklig, när det egentligen inte finns någonting alls som kan göra mig lycklig.

Funderar en del över det, eftersom jag egentligen inte minns senast jag var glad. (Jag gillar att sätta kommatecken överallt, vet ej varför). Har egentligen alltid kunnat försvara den jag är och det jag gör, det kan jag inte längre.

But it's too late to say im sorry, Im on my way
To burn all the memories you placed in me

And now that I'm older I would have say
Experience are painful this way 

Who will stand by you, when you're all alone
Who will be there when Im gone

When it's time to go, when you drown in fear
Will you have someone that’s near

Can you hear what I say
From a distant far away
Am I finally free

Can you stay the fuck away from me