Fuck, fuck, fuck. Psykbryt ska bli mitt nya ord.
Jag har ju lite satt min själv i båten då får jag ju ta mig fan ro också.

Har ont i magen nu. Delvis för att jag är rädd för praktiken (även om det kändes helt grymt första dagen idag) men man ska ju prestera och orka... och delvis har min livlina liksom försvunnit typ. Så känns det i alla fall och det känns ju skit...

Det där ansvaret alltså, som liksom inte ligger på någon annan än mig. Det är mitt fel. Hela mitt liv är mitt fel, allt jag gjort, sagt och varit med om.

Jag hatar att ro.