Det fanns en tid då jag var jag och du var du, men ingen visste vem vem var.

ingen så isande färg som den dina ögon hade 

har fått effekten av en sylvass knivsudd penetrerande 

mitt inre djup med sådan blodstörstande hunger.

Ett djupare vrål, än den basröst som ekar i mitt huvud att hålla käften,

bestrider det mänskliga varats goda idé.

Fixerad vid det sista som lämnar människan, 

hoppet i ögonen på en redan utdömd

I can never believe.