Forts.

Vi har ju alla gjort våra beskärda delar av dumheter i livet. Trots att jag ibland kan känna mig gammal så märker jag ännu tydligare hur gamla alla andra blivit. Jag vill inte åldras. Jag vill inte.
Jag vill vara ung och dum... Eller, ååh. Jag är en sådan paradox. Nästa människa som säger det ordet till mig åker på en snyting. Det är snart 7 år sedan jag var 16 år. 7 år sedan! Folk har ju hunnit dö bort från en, blivit pensionärer o bara allmänt gamla. Men jag, jag är fortfarande 16 år.

Jag förstår inte riktigt hur det där funkar. Men när man väl är över 30 då känns det som att det går jävligt fort tills man blir gammal, men vem vet. Jag kanske kommer hänga med. 40 är det nya 30 liksom.

Åh vad jag längtar efter min 16 årsångest. Friheten i att vara alldeles ensam i den, eller möjligtvis med min vapendragare. "Vi gav upp", som mamma o pappa sa. Jaa, vem skulle inte gjort det. O så det där lilla hoppet som man kanske ändå hade till viss del. Ah, det känns som igår och tiden har bara gått.

Frustrationen talar.