Läs ej skiten

Fick verkligen för mig att jag skrev ett inlägg igår, men tydligen inte.

Idag har vi haft redaktionsmöte och babblat på om det mesta, jag gillar redaktionsmöten. Men sedan är det back to reality.
Back to work. Jag borde nog dra i fler trådar än vad jag gör just nu, men jag har inte mycket till inspiration i mina vener just nu.

Idag börjar unghundskursen för Lex. Vi måste lära honom lite vett efter hans vilda attacker på barn. Mördarhunden har nog smittats av mig, inte för att jag biter barn, det gör inte han heller iofs, men han fräser gärna åt dem.
Sådant gillar inte folk.
Jag borde nog gått en ungmänniskakurs när jag var liten. Men nejdå. Finns det? Det känns som att systemet är så skört.
Älskar den scenen när Sheldon matar Penny med choklad för att hon ska lära sig att vara duktig enligt hans premisser. Något sådant hade kanske funkat på mig med. Eller inte, kanske är människor mer komplicerade än så?
Men om man hade börjat riktigt tidigt, kanske typ i två års åldern. Då hade det kanske funkat.

Det ligger en Svenska kyrkan lapp framför mig på skrivbordet. Det stör mig lite, eller det skaver och kliar sådär under huden när jag tänker på inskränktheten och indoktrineringen. Alla dessa män i skor. Haha.
Jag frågade ju P en gång om hon var troende. Jag fick ett jävla luddigt svar, men kontentan var väl att P trodde på något. Och då är det väl rimligt att dra slutsatsen att P är kristen på något vänster.
Jag frågade mest för att jag i sådana fall i första han skulle förlora förtroende för henne, men samtidigt också veta P's referensramar.
Det ska man alltid sträva efter att veta, referensramar. Det kan verka trångsynt, men det är viktigt, innan man lyssnar på vad folk har att säga. Allt är färgat av politik, religion och normer av alla de jävla slag, och det är viktigt att sortera.
Låter jag paranoid? Jag är lite paranoid, mest för att det skyddar mig från att bli lurad.
Sedan kan man bli positivt överraskad av (det tar emot nu) en kristen persons trevliga åsikter eller en omtänksam moderat. Det är kanske inte jämförbart men religion för mig är enbart politik.
Med skillnaden att politik tror jag på, för det mesta. Demokratin alltså. Och därför allas rätt att tro på vad fan de vill, så länge de inte påverkar mitt oreligiösa liv. Okej, visste ni att det inte finns något ord som heter oreligiös. Det måste vi införskaffa. Icke-religiös känns ju lite medeltiden om jag får säga vad jag tycker.
Vilket jag ju gör.