Det blev mycket skratt igår. Fick nästan lite träningsvärk i käken. Gött sådant.
Men sedan dess har jag återgått till mitt vanliga mordiska jag. Ja, jag börjar nästan bli rädd för mig själv med vad jag skulle kunna göra när frustrationen blir övermäktig.
Det är bara att spänna musklerna och göra något testosteronigt som att slå, sparka och ha sig. Jag får också en väldigt intensiv önskan att kasta saker, men jag måste kasta på någon och det är där som vettet är starkare. Oftast.
Men det hindrar mig i alla fall inte från att drömma mordiska drömmar.
Promenad, hjälpte inte.
Jobbar kväll mycket denna veckan. Bra det.
I'm sorry for the times that I didn't come home
left you lyin' in that bed alone
was flyin' high in the sky when you needed my shoulder
you're like a stone hangin' round my neck, see
cut it loose before it breaks my back, see
I've gotta say what I feel before I grow older
I'm sorry but I ain't gonna change my ways
you know I've tried but I'm still the same
I've got to do it my own way.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar