Varför har jag ingenting att skriva.
Kom dock på att varje dag jag åker till jobbet åker jag förbi stora reklamplanscher med "seven elevens" fettfria glass. Det får mig att minnas tillbaka 10 år i tiden. Jag var smal och fin och ute med systrarna i stan och då hade den glassen precis kommit. Jag gick förbi, mina systrar åt sådan där vanlig kulglass, men jag vägrade. De föreslog att jag skulle äta seven elevens glass men som sagt, vi gick förbi.
När vi kommit en lång bit därifrån, hände någonting inom mig och jag vill plötsligt ha. Jag sprang upp längs hela Kungsgatan för att köpa den. Och så gott det var. Fantastiskt. Det där bitterljuva, i att äta, kall glass som smakade någonting annat än äpple, det syndiga och onyttiga som skulle resultera i flera, flera joggingturer.
Det slår mig, varje år. Jag har inte köpt den en enda gång sedan dess tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar