Förlåt.

Vi får inte gå i döden med sparade krafter. - GUNNAR EKELÖF

Detta fick mig att gå igång, rent filosofiskt och existentiellt.
Om man inte har några sparade krafter så borde man helt enkelt gå i döden.
Fast de flesta tänker nog tvärtom. Att man ska ge allt, allt, allt man har och inte spara på något. Och det är ju helt rätt, när man har de där krafterna. Eller så kan man ju bli pushad av det liksom att ge lite till. Jag blir nog mer, jaha, då var det dags.

Det är lite som när jag brukar sitta o fundera över det där citatet jag föll så pladask för en gång (jag hade det till och med på min lunarstorm).
"You should not wound what can not kill", säger Lex Luthor till sin pappa när han sitter i fängelse.
Men under de sex åren det här citatet cirkulerat i mig har jag vänt så in i helvete på det att jag nu mer ser det negativt också. Det är ju iofs rätt negativt i grunden, men jag tänkte liksom först att det pushade mig att ingen skulle kunna skada mig för ingen kan döda mig, rent krasst.
Men nu har jag börjat tänka på att det typ är för att man helt enkelt ska döda de som är svagare än en själv. Och det är ju enligt mig helt fel. Typ att det betyder att håll du dig till att skada dem i din egen klass. Eller de som är svagare: "You should wound what you can kill"...
Varför har det blivit såhär.

Och när jag har sämsta jävla dagen i mannaminne så hör jag Don't speak med No Doubt som jag väldigt starkt förknippar med Walle. Och då sörjer jag. Eller "sing me a song" med return, som spelades på begravningen. Den får mig att gråta. Känna.
Förlåt