Klagorösten

Har lite svårt att hålla mig vaken och röker som en borstbindare just nu.
Har också fått lära mig varför man säger borstbindare. Tack Oden. Det var intressant att veta.
Tycker inte om att man slänger sig med en massa uttryck som man inte vet vad de betyder. Det var som när jag fick lära mig vad "det gå på ett ut" betydde. Nu är ju det stenklart vad det betyder men då hade jag ingen aning. Får väl tillägga att det var ett par år sedan men jag var nog 17 år.
Det lönar sig att fråga, och att ifrågasätta. Det har jag lärt mig. Tror jag.
Fast jag får ju rätt mycket skit för att jag ifrågasätter allt. Egentligen ifrågasätter jag inte alltid för att jag tror att jag vet bättre eller har rätt utan för att jag vill höra de verkliga argumenten för folk säger så mycket utan att egentligen tänka på det. Färgade av normer i samhället kan man lätt slänga ur sig någonting som kanske inte är underbyggt för att det är enkelt eller känns rätt.
Men sedan när man vänder och vrider lite på det kanske det inte alls är så bra eller rätt som man först tyckte.
Det gäller ju självklart mig också. Men jag ifrågasätter väldigt mycket mig själv också, det hoppas jag att alla förstår. Det är ju inte så att jag bara ifrågasätter andra liksom.

Jag kan inte riktigt fokusera. Måste egentligen skriva men jag har ingen energi, inget fokus. Inget självförtroende. Men nu byggs det snart på hög och jag måste ju få något ur världen.

Jag är väldigt arg hela tiden. Men jag har liksom ingen att rikta min ilska på. För alla runt omkring mig är ju snälla liksom. Men jag känner mig som en tickande liten bomb som bara letar efter någonting att explodera över.

"Om jag inte klagar har jag ingenting att säga".