Hopplöst.

Smärta, smärta, smärta.
Det gör så ont just nu, jag är så rädd och så trött och jag vill bara inte. Ingenting.
Har inget mål, inget hopp, ingen dröm.

Om jag ändå kunde vara frisk och orka. Jag är så rädd att det ska vara över nu.
Min kärlek, varför tar du den? Varför kan jag inte få ha kvar den?
Varför kan jag inte få ha kvar någonting som är värt någonting?