Lyssnar på hårdrock och försöker hitta ett lugn. Både en lugn inom mig själv och utom.
Jag känner att jag misslyckas med båda två. Jag vill att folk ska vara glada runt omkring mig, men jag orkar inte själv bidra med någonting. Och sådant är för jävligt. Jag borde orka, jag måste orka. Jag måste sluta ha krav. Fast krav är ju bra. Ni vet, positiv stress/negativ stress. Ja, den där balansen där är skev.
Jag vill inte vara så skev att jag styrs så mycket av det, att minsta lilla sak kan få mig att. hyperventilera, eller ingenting, som idag.
Det där med ångestnivåer är lite tricky. Önskar det fanns någon att prata med när det blir sådär ensamt. Men jag orkar inte belasta andra med skiten längre. Tack bloggen.
Jag hyser en stor oro just nu för mitt minne. Jag kan inte hålla mer än en sak i huvudet samtidigt. Det är typ skit och gör mig lite skraj. Men samtidigt orkar jag inte.
Det har tagit mig ett par dagar att ta mig igenom Shindlers list dessutom. Det gör liksom ont i hela magen när jag ser den och inser över vad jag själv klagar på.
Samtidigt slås jag över att vi alla är människor. Onda som goda, i alla läger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar