Paradoxen.

Sweet desperation.
Tystnad och ensamhet.
Idag blir det "shindlers list". Vill stirra rakt in ondskan hos människan och se hoppet och förtvivlan i dess råaste form.
Så liten och svag känner man sig då, så obetydlig.
Något inom mig måste gilla den känslan. Eller i alla fall intressera mig för den.
Ååh. Jag vill hänge hela mig själv och allt jag är till existentialismen. Men i densamma kris känns det något meningslöst.