Usch på mig.

I morgon är det dags igen.
Det känns bra på något sätt. Får väl se hur det känns i morgon.
Har inte fått gjort särskilt mycket idag.
Känner mig nere och ledsen. Vet inte hur jag ska uttrycka det ens.
Har börjat stava som en kratta. Min kognitiva förmåga har försämrats avsevärt och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Har en del saker jag skulle önska att jag gjorde, men som jag inte gör. Det känns som att jag dör lite inombords varje dag. Det är ganska fantastiskt hur många delar man som person kan ha som hör ihop och kränger sig ut och in och fram och tillbaks. Det är fantastiskt hur mycket man kan förlora av sig själv, det vittnar ju på något sätt om hur mycket man är från början.
Att man är stark fast man inte vill för att man inte ger upp, lite Darwinistiskt på något sätt, fast vi är ju trots allt rätt svaga när man tänker lite längre på det hela.
Huh, jag är expert på att skriva tvetydligt. Usch på det.