Visionen.

Planerade Londonresan förut. Det känns kul att både fira födelsedag och för-jula lite.

Jag lovade ju att presentera någon slags vision... Mer eller mindre storslagen. 

Min vision är att jag om x antal år och i den bästa av världar kommer kunna använda min ångest för att skapa något betydelsefullt, för både mig och andra. Tydligast är visionen att skriva något som väcker uppmärksamhet och som senare kan bekräfta mig som människa. Skönlitterärt, journalistiskt eller poetiskt spelar mindre roll. 

Jag vill praktisera mer och mer av den existentiella filosofin, så väl terapeutiskt som för nöjes skull. 

Det kommer inte att springa några barn runt min fötter, jag kommer vara smal, hälsosamt vältränad, och omge mig med människor som tycker om, förstår mig och vill ha mig. Vi kommer göra det som faller oss in, resor, kulturell sightseeing och sprida vår visdom around the world. Jag ska dricka otaliga "Long Island Icetea" i skumma barer.

Jag kommer att ha ett hus i ett varmt och liberalt land med närhet till exotiska byar och en stor lägenhet i centrala delarna av Gbg/Hisingen. 

Jag kommer att gå min egen väg utan att trampa för många på tårna, men det viktigaste av allt är att jag kommer följa och fullfölja min dröm. Att skriva ett verk med betydlig längre livstid än jag. 

Då kommer jag att vara fri från alla mentala spännband och tabsen som har mig i sitt våld. Jag kommer endast rekreaktionellt använda mig av berusningsmedel, som cola osv... 

Jag vill vända destruktiviteten till någonting som blir konstruktivt. 

Men jag kan inte ge upp det här om jag inte vet att jag får det där.

Väljer att lägga ut den här bilden för att jag tycker vi ser så fantastiskt glada ut. Och det värmer min själ idag.