Ut.

Livet rinner iväg. Jag kan inte greppa det. Orkar inte försöka. jag har ingen lust.
När jag vaknar tidigt tänker jag bara fan, dagen blir så lång. Så jobbigt jävla lång. Och jag måste stå ut.

2011.

Någonstans här började det... Sedan körde vi bara på!

Klump.

En läskig känsla i morse när vi kom hem. Låg och grubblade på den länge. Den hänger kvar. Den vill inte försvinna.

Halloween?

Fullt ös medvetslös.
Tror faktiskt det finns potential att bräcka förra året.

Ja, vad har man att förlora liksom...

Seriöst!

Jag är bara så in i helvete jävla arg. Och jag vet inte varför. Och alla undrar varför, mamma och p för att ta två exempel. Men jag vet ju för i helvete inte.
Jag önskar att jag kunde förstå, men det kommer jag aldrig och det är sanningen. Ja sanningen i min värld då, enligt p.
Haha, ja sanningen i min värld, vems annan jävla värld ska jag leva i då?
Tydligen tycker hon att jag bara tänker på mig själv också. Intet nytt alltså. Fast samtidigt tänker jag inte tillräckligt mycket på mig själv.
Hur fan går det ihop?

Är så trött på skiten att jag inte ens har ord för det, jag kan inte ens låtsas le längre. Jo det kan jag nog, men jag undviker varje möjligt tillfälle. Jag vill bara att allt ska försvinna, att lidandet ska vara över, att se ljuset i tunneln.
Du är blind, men så skärpt ibland. Vad betyder det? Var lite jävla tydlig någon gång.

Över och ut.

Ta mig hem.

Så fort allt ändrar sig.
För tillfället vill jag bara springa långt långt därifrån. Inte komma tillbaka. Hitta mitt skydd.
Det finns inget skydd längre.
Det är inte hållbart i längden tydligen, jag kan inte leva för att inte känna någonting.
Nej, det har jag ju fattat också. Men jag vill bara sova. Det är så skönt, det är så jobbigt att vakna.
Hoppas jag kan få vila igen.

Love.

There is a lot of love for one special little man.
How can you possible make my life more like hell, you asked,
and still you stay.
Älskar dig.

Två år sedan.

TISDAGEN DEN 10:E NOVEMBER 2009

Rubrikjävel

Huvudvärken är total. Fan varit en jävla skitdag, och jag är så trött på att misslyckas med allt jag företar mig.. Varit dimmig i huvvet hela dagen vilket har känts pissjobbigt samtidigt som det finns en viss charm med att gå runt på små fluffiga moln och inte veta upp eller ner. 

En slags blockering av både känslor och handlande, ett slags I don't fucking care...

Men jag gillar egentligen inte den sidan av mig själv. Den där som stänger av, den där "no fucking mercy" sidan, som älskar att komma fram när jag som mest vill straffa mig själv. 

Sist kunde jag gömma mig, i en garderob, på en toalett, någon annanstans där jag visste att jag var skyddad från upprivande tankar..

Ååh, vad jag är trött på tankar. Alltså jag har ju haft en slags förträngningsprocess som varat i sju år och som liksom genomlidit ett antal olika faser... Och det har nu lett till att jag har slutat tänka. Det är faktiskt sant. Hemskt och skönt. Jag har liksom tänkt så mycket att jag redan tänkt allt förut, vilket liksom leder mig till en slags likgiltighet inför mina egna tankar. 

I can't surprise myself anymore. Det gör mig uttråkad. 

Så därför söker man ju. Något som kan ge något mer. 

Sex, drugs and rock n' roll. Yeah, pathetic.  

Sit down bitch.

The way I am.
Paranoid?
Hahahahaha.

Älskar när det där riktiga kommer ur människor.
Har jag lyckats. Då har jag fan lyckats.
Någon känner mig.

Hjärntvättare.

Jag måste inte veta allt, jag måste inte veta allt, jag måste inte veta allt.
Jag måste intala mig, måste övertala mig, måste hjärntvätta mig.
Få bort alla spår av det som är jag.
Måste lära mig att leva igen. På riktigt.

Tänk vad trött jag är på mig själv. Jag kan inte riktigt ta in hur jävla intensivt det är.

Skuld.

Jag är inte helt jävla okej med idag alltså.
Det började med att jag gick in i ett stort jäva bakhåll. Där slutade det också.

Jag är arg, känner mig oförstådd, omotiverad och förbannad. Precis som du.
Vet inte ens var jag ska börja, om jag ska börja eller bara låta det rinna av mig. Som vanligt.
Du lyckas ju ändå oftast komma under skinnet på mig, men jag tror att det är slut på det nu, jag tror inte att jag kommer låta dig. Detta kommer bli en sån jävla backlash på allting. Jag orkar inte ta mig upp, jag vill inte.
Jag borde vara schyst, låta dig gå vidare, jag vill inte bry mig, teater, känslokallt, rädd om ditt eget skinn. Jag borde rädda dig. Från mig. 
Skuld, har du belagt mig med idag. Som om jag utnyttjat dig.
Jag är ju rädd för att säga allt just därför att detta händer. Det är så det är, det är så vi människor gör. Stoppar huvudet i sanden.

Ont.

För din skull måste jag sluta,

jag måste sluta,

för din skull.

Mama help me I've been cursed
Death is rolling in every verse
Candy paint on his brand new hearse
Can't contain him he knows he works

Fuck this hurts, I won't lie
Doesn't matter how hard I try
Half the words don't mean a thing
And I know that I wont be satisfied

So why try ignoring him
Make it a dirt dance floor again
Say your prayers and stomp it out
When they bring that chorus in

I bleed it out digging deeper
Just to throw it away
I bleed it out digging deeper
Just to throw it away

I bleed it out digging deeper
Just to throw it away
Just to throw it away
Just to throw it away

I bleed it out
I've opened up these scars
I'll make you face this

I've pulled myself so far
I'll make you, face, this, now...

Trött.

Please. Wont you let me go?

Dagen.

Lång dag idag.
Räddade fågel med djurambulans. Mejladresser, världens största macka, te o cola med grupsarna hemma med galen lex. Det har väl gjorts sådär halvmkt. Men vi tjötar nog för mkt.
Fick ett välkommet tillskott på pengafronten. I övrigt är jag bara arg.

Du.

What if I leave?
She says: Without you I’ll be dead
I need some sleep
but I can’t let her alone
and if I leave
I’d be afraid of coming home
She grows silent, the light falls
Cause it scares you
and I can’t help but smile
And your best friend has to be the morninglight

I’m losing you
I’m aware of the words I’m using
Losing you…
If you really have to know
I’m sorry but I have to let you go

Glöm, glöm.

Jag är så egoistisk. Jag tänker bara på mig själv.
Det har folk ju fattat nu. Men ville bara säga att jag själv är medveten om det också.
Jag är trött på skiten. På att vara svag när jag måste vara stark. Det är nog nu. Jag orkar inte motivera mig själv eller någon annan.
Jag önskar spelet var slut, fasaden, kulisserna. Allt det där.
Bort bort bort.
Jag har ingen chans.

Vin.

Mod, hopp, vin,
ilska nog att ta ett liv
Att vara oskyldig,
Att bli oskyldig.
Vara rätt mot sig själv,
och försvara det enda som betyder något.
Men hur gör man?
Hur tar man steget till det lömska,
det inre som brusar och berusar.
Till de kärlekstörstande önskar jag
min egen död.

Inga ord.

Jag är omgiven av ensamhet.
Insvept i vita lakan
min sista vila,
när ska lugnet hitta
och omfamna mig?

Monstret inom mig
hittar sina vapen
och om du kommer för nära
om du säger ett ord
kommer jag tömma mitt artilleri.
Du kommer vara insvept i vita lakan
och ditt blod kommer lysa igenom
och några kommer gråta,
men snart skratta igen.

Svart. Svart.

Allt inom mig skakar, jag är så arg, så ledsen, så rädd.
Vad ska jag göra nu?
Vad ska min syster ta vägen, vart ska jag ta henne?
Hur ska jag skydda henne?

Jag måste veta att hon är säker, jag måste veta att hon ska bli bra.
Jag måste göra någonting.
Jag har ingen jävla aning om vad jag ska göra!

Morgonstund.

Allt ska glömmas. Alla människoöden 
stiga nedför glömskans skumma trappsteg
för att slockna i det sista mörkret. 
Allt ska slockna, tragedien sluta,
rampen släckas, himlens alla stjärnor
som bevittnat dramats grymma handling,
meningslös och fattig i sin ondska.
Scenen tom, med sjaskiga kulisser,
och den lilla giftdolk som människor använt
mot varandra bortslängd i sin skräphög.


Glömska, tystnad. Ingenting att minnas.
Ingen som kan minnas. 
Tomhet.


Var det allt?
Det vet vi inte.

Av: Pär Lagerkvist.

Jag njuter när jag läser och den där knuten i magen blir ännu starkare. Men jag formar ett band, med du som tänker som jag, och vi som känner likadant.

Face me if u dare.

Idag skulle varit dagen, på sätt som jag inte kan förklara har det i alla fall inte blivit så än. Även om de känslorna är väldigt starka och hela tiden närvarande.

Omg.

Vet fan varken in eller ut. Vet ingenting, vill veta. Vill ha all fakta, men nej det får jag inte.
Seriöst. Frustrationen är total.
Hjälp mig eller skit i det och bedriv ditt jävla forskningsprojekt istället. Jag vill fan inte vara din försökskanin i alla fall.

Hjälp dig själv.

Jag måste sätta mig själv i ett perspektiv. Det går väl sådär. Jag har censurerat vissa saker.

Juni 2009

En halv flaska vin är bra. Den gjorde sitt, blev dock arg, ledsen, nostalgisk o allt som man kan bli på något sätt. Kom dock fram till den ultimata slutsatsen... Henrik Bergren sjunger, "god knows i haven't lived yet.", och det enda jag tänker är att jag är nöjd. Jag är nöjd med det liv jag har levt. Jag har haft bra vänner, jag har varit uppskattad, jag har kommit in på min drömutbildning, jag har försökt, jag har misslyckats, jag har lärt mig massor. Jag har testat på det mesta som jag vill testa på, jag har haft ett förhållande, jag vet hur livet funkar, jag känner mig själv, jag har ingenting mer hos mig själv att hämta, inga vilda planer, ingen plan överhuvudtaget. Ett fortsatt liv skulle endast vara en fortsatt jakt på kickar, till vilken betydelse undrar jag då...

Skört.

För första gången idag är jag i mig själv. Jag kände ett välbehag när jag sjönk ner i sängen återigen, sedan upptäckte jag dock att tv:n var avstängd där framme så jag var tvungen att resa mig upp. Då rasade allt igen.
Så skör, så skör, så skör.
I morgon ska jag till P igen (tror jag), var ju där igår. Minns inte så mycket men jag tror att det var ganska bra faktiskt.
Idag har jag legat och försökt rannsaka mig själv vilket slutade med att jag hamnade i det ganska djupa ångestträsket. Då fick jag helt enkelt söva mig själv.
Godnatt.

Sömnen.

Måste jag vakna.
Älskar sömn ju. Det är så befriande.

Fear.

This darkness is surrounding me, making me blind.

Anxiety is what I am made of and what made me.
Make it dissapear.

Tur.

Trött och illamående. Sovit väldigt mycket idag. Säkert för att kroppen behövt det men också för att jag inte orkar vara vaken.
Suck suck suck!

Stå ut.

Idag är det mycket tankar som far runt.
Jag gör dock mitt bästa för att inte låta dem ta över mig.
Går okej, eller nej. Det gör det ej.
Jag behöver sova för jag är sådär äcklig mörbultad i hela kroppen och hjärnan.
Jag vill verkligen inte mer. Ibland känns det som att jag verkligen bestämt mig, för att sedan ha en bra dag och se allt det där fina som jag faktiskt har.
Jag älskar er.
Jag älskar dig Kalle.
Glöm aldrig det, vad som än händer, när det än händer, så glöm inte att det finns ingen finare än du, ingen jag älskat på det sätt som jag älskar dig.
Du står ut med mig, varje dag, var evigt långa outhärdliga dag som jag inte gör det.
Imponerande.

Who says?

Ligger sjuk och samtidig ångest och gruppkompisar som behöver mig i skolan i morgon. Jag vet inte om jag kan göra det.
Det är för komplicerat just nu, det är för mycket att hålla inom mig men det går inte att göra av det någonstans.
Jag önskar att jag visst vad jag skulle göra.
Hade i alla fall fyra timmar av obekymrad sömn, det var väldigt skönt.
I övrigt gör det ont i alla min leder, mitt huvud, näsa, bihålor. Aj, aj, aj.
Jag vill inte klaga men jag kan ju inget annat. Igår älskade jag allt, idag vill jag inte finnas kvar på denna jord.
Jag slits så hårt från det varma fina i kärleken och det kalla, hårda som är jag och som jag inte vill veta av.
Det finns så mycket av mig själv som gör mig spyfärdig och den där utochin-känslan.

Rysningar.

Jag känner mig riktigt tom.

ÅÅH.

Så deppigt att jag blivit sjuk. Vaknade och kan inte svälja, det gör så jävla ont.
Fuck being alive!

Fin afton.

Har ett kul nytt spel. Har träffat syrrorna o de respektive idag. Vart mkt kul, vart mkt sprit i mig. Behövde det.
Vi inledde trots allt aftonen med en nostalgisk tripp och minnen, och så träffade jag och kramades med Jessica, bebis och nu, lite gött att fly verkligheten med.
I morgon blir det bara götta.
Sedan hoppas jag få krama Jessica farväl, även om jag hoppas att vi ses snart igen. Men jag vet ju hur det brukar bli. Som med Consti. Har väl varit nere två gånger. Hoppas dock att det kan bli bot o ändring på sånt där.
Ja, ja... Vad gör man..

What's in it?

I fucking miss you!

Saknar mig själv. Bilden jag haft av mig själv. Stora starka trygga josse är bortblåst.
Du har knäckt henne.

Kärlek.

Träffade Jessica på Centralen för en chai och massa snack. Var riktigt härligt att se o känna lite på henne :]
O på lördag hoppas jag få känna skeleton sparka lite. Mysigt värre. Men kommer sakna något otroligt när hon beger sig iväg på nya äventyr.

Kalle är duktig och städar, men jag sitter bara här o latar mig. Är så trött, men i morgon ska jag vara mer produktiv.

Trött.

Precis tränat. Ska nu njuta av en efterlängtad dusch och sedan blir det staden med Jessica.
Huvudet känns om möjligt lite klarare idag. Det är ju en relief.
Ibland tror jag ju på riktigt att jag håller på att bli galen.

Indeed.

Ähää.
Fuck me I'm dying.

Så sjukt jävla osugen att gå till skolan i morgon. Jag skulle fan hellre ligga hemma o spy i princip.
Men måste man så måste man och då gör man det.
Jag gillar att intala mig själv att jag inte har något val, fast inners inne så vet jag ju...

Bota mig.

Åh, vad jag saknar dig.
Ja, sådär riktigt så det värker i mig, sådär så att jag blir så glad om du bara tänker på mig.
Lite, ibland.
Jag önskar att jag kunde finnas mer, för dig. Förlåt mig vän, förlåt.
Jag saknar dig så att jag får en klump i halsen och det bränner under ögonlocken,
men jag slåss med alla medel mot känslan, för jag vill inte gråta.
Inte ens för dig, min vän.
Men om någon, så för dig.

Döda mig.

Usch vad jag inte mår bra idag. Aj aj aj.

Vi.

Vi är väldigt bra. Idag tänker jag på frihet. Friheten i alla val vi gör, friheten i våra förhållanden, att få vara den du är, att få vara fri i dig själv. Jag tycker om att vara mig själv. Det betyder inte att jag tycker om mig, jag står inte ut med mig själv men jag vill inte vara någon annan, jag vill bara kunna hantera det. Tycker bara det är fint att få vara sig själv.

Idag önskar jag att jag kunde prestera bra. Det har tagit mig nio dagar att skriva sju sidor på tentan. Jag förstår det inte. Det är som att min hjärna går i slowmotion. Ytterligare en sak jag inte står ut med.

Men då ska jag tänka på friheten. Att jag kan göra precis vad jag vill och bli stöttad av fina människor runt omkring mig.

I've taken a love-pill, do you feel me?

Frihet i Cphgn

Suck.

Fick träffa en väldigt bra och schyst läkare idag, han fick mig att skratta.
Han såg lite ut som tintin och han hade seglarskor till läkarrocken. Jag undrar om jag såg det för att jag inte tittade så mycket på honom, vilket Kalle påpekade efteråt. Men så är det hos p också, sitter mest o stirrar ut genom fönstret, eller på någon grå sten i fönstret och undrar vad som händer där utanför.
Det blir astmautredning iaf.

P fick mig att haja till lite igår. Hon hade massa kreativa förslag på vad man kunde göra med mig, eller inte så mycket med mig som när man kunde göra det.
Helst så vill hon ju att jag ska komma varje dag, det vill jag med, men så ser inte verkligheten ut det vet vi allihop. Men så kunde man ju ses typ två gånger/veckan 25 minuter, men vad hinner man på 25 minuter tänker jag. Överleva kanske?
Sista förslaget var att jag slutade lägga pengar på s k i t och komma två gånger.
Om jag ska överleva krävs någonting mer det vet jag ju.
Men vi vet båda premisserna, problemen och jag ser inga möjligheter.
Jag önskar nästan att hon höll en pistol mot mitt huvud och tvingade mig att välja.
Men så fungerar det inte. Nej, fan, dra ut på deeeeeeet så länge du kan.

Trött.

Aj, aj, aj.
Det gör så ont i mig.
Jag försöker att inte tänka, för jag vill inte.
Jag har bestämt mig, inget mer velande. Jag vill inte mer.

Rubrikjävel.

Det är så mycket inom mig som är dött. Är trött på att tjata om skiten men vet inte vart jag ska ta vägen med mig själv.

Stäng av.

Jag önskar jag kunde vara med dig. Just nu är jag så frustrerad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det finns ingenting som gör mig glad. Ingenting. Jag skiter i tentan för jag orkar inte, jag sover hela tiden.
Jag orkar för i helvete inte mer.
Jag vill stänga av skiten nu. Jag ryser av bara tanken på alltihop. Allt det meningslösa. Allt det hopplösa.
Jag önskar inte ens att det vore bättre. Det bara är, och det är förjävligt.