Morgonstund.

Allt ska glömmas. Alla människoöden 
stiga nedför glömskans skumma trappsteg
för att slockna i det sista mörkret. 
Allt ska slockna, tragedien sluta,
rampen släckas, himlens alla stjärnor
som bevittnat dramats grymma handling,
meningslös och fattig i sin ondska.
Scenen tom, med sjaskiga kulisser,
och den lilla giftdolk som människor använt
mot varandra bortslängd i sin skräphög.


Glömska, tystnad. Ingenting att minnas.
Ingen som kan minnas. 
Tomhet.


Var det allt?
Det vet vi inte.

Av: Pär Lagerkvist.

Jag njuter när jag läser och den där knuten i magen blir ännu starkare. Men jag formar ett band, med du som tänker som jag, och vi som känner likadant.