Jag är bara så in i helvete jävla arg. Och jag vet inte varför. Och alla undrar varför, mamma och p för att ta två exempel. Men jag vet ju för i helvete inte.
Jag önskar att jag kunde förstå, men det kommer jag aldrig och det är sanningen. Ja sanningen i min värld då, enligt p.
Haha, ja sanningen i min värld, vems annan jävla värld ska jag leva i då?
Tydligen tycker hon att jag bara tänker på mig själv också. Intet nytt alltså. Fast samtidigt tänker jag inte tillräckligt mycket på mig själv.
Hur fan går det ihop?
Är så trött på skiten att jag inte ens har ord för det, jag kan inte ens låtsas le längre. Jo det kan jag nog, men jag undviker varje möjligt tillfälle. Jag vill bara att allt ska försvinna, att lidandet ska vara över, att se ljuset i tunneln.
Du är blind, men så skärpt ibland. Vad betyder det? Var lite jävla tydlig någon gång.
Över och ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar