Så fort allt ändrar sig.
För tillfället vill jag bara springa långt långt därifrån. Inte komma tillbaka. Hitta mitt skydd.
Det finns inget skydd längre.
Det är inte hållbart i längden tydligen, jag kan inte leva för att inte känna någonting.
Nej, det har jag ju fattat också. Men jag vill bara sova. Det är så skönt, det är så jobbigt att vakna.
Hoppas jag kan få vila igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar