Det går segt.

Jag är trött. Så himla trött.
Idag har jag träffat mina föräldrar. Det var fint. Fick massa kramar.
Tänker på förra året. Vid den tiden. I november.
Skrämmande hur mycket som händer på ett år, och ändå inte.

Bättre o bättre.

Om jag skulle skita i att betala P skulle jag vara 3750 kronor rikare. Det är ganska mycket pengar.
I Afrika till exempel. Tänk vad de pengarna hade trivts hos barnen på Afrikas horn. Det kanske P skulle tänka på. Eftersom hon med största sannolikhet kan se det som blodspengar. Ja, det borde hon faktiskt göra. Och jag kunde ju få känna mig lite snällare och hon kunde ha lite mindre dåligt samvete. Om hon nu har det.
Tvek på det i och för sig.

You'll never be a star.

Jag önskar att jag kunde glömma alla lögner. Men det kan jag inte. De sitter inpräntade i varenda lukt, vartenda minne jag har av det här året och dig.

Jag önskar att jag inte hörde p's, 'jag förstår att det måste varit ensamt', när du mycket väl vet hur ensamt det är nu men låtsas att du inte har en aning.
Hur kan man låtsas på det sättet, på vilket sätt är det professionellt?
Ta hand om de trasiga bitarna i efterhand. Trasa sönder några fler så finns det ju ännu mer att jobba med.
Du är inte professionell någonstans, även om du kanske lurar dig själv att tro det.
Och jag förstår dina avsikter, jag förstår vad du menar när du inte vill ta emot mig, när du ställde ditt ultimatum.
Vad jag inte förstår är hur du kan lämna mig ensam nu...

Jag är arg, inte sådär arg som jag brukade vara förut, utan mer på riktigt arg. Sådär så att jag skulle kunna ställa till med ungefär vad som helst, för att jag känner att jag inte har något att förlora. Men det har man ju alltid. Det vet jag. Därför hoppas jag att jag kommer att lugna ner mig, att det bara är en fas.

Hur känns det att du misslyckades?

Different kind of love.

Någonting inom mig är superkänsligt. Jag börjar böla till allt, bilder, tankar, musik.
Jag orkar inte leva i det förflutna längre, men nuet skrämmer mig. Jag önskar att jag fick ligga och vila. Hela tiden.

Lite konstigt hur helt plötsligt en ny vers i min favorit-eminemlåt känns relevant.

So after a year and 6 months it's no longer me that you want
But I love you so much it hurts
Never mistreated you once
I poured my heart out to you
Let down my guard swear to god
I'll blow my brains in your lap
Lay here and die in your arms
Drop to my knees and I'm pleading
I'm trying to stop you from leaving
You won't even listen so fuck it
I'm trying to stop you from breathing
I put both hands on your throat
I sit on top of you squeezing
'Til I snap you neck like a Popsicle stick
Ain't no possible reason I could think of to let you walk up out this house
And let you live
Tears stream down both of my cheeks
Then I let you just go and just give
And before I put that gun to my temple
I told you this

And I would've done anything for you
To show you how much I adored you
But it's over now
It's too late to save our love
Just promise me you'll think of me every time you look up in the sky and see a star.

Suck.

Nä nu vill jag inte mer.
Har ingen ork eller lust att göra någonting.
Bakade superonyttiga brownies igår. Det orkade jag.

Klagorösten.

Det fick gå lite för lång tid idag. Det blev lite för sent. Nu är det för jobbigt. Eller nä, nu klagar jag. Det är bara lite jobbigt.
Vill inte tänka, inte känna.
Men finns inget som tar bort det ordentligt.
Jag flyter med dock.

My own.

Jag orkar inte känna att alla ska veta allt hela tiden. Jag orkar inte prata med alla hela tiden.
Men sådant ska man inte klaga på iofs. Önskar mig bara lite av mig själv tillbaka.

Konstigt?

Varför är jag lite småkär i Ledin? Synd att hans engelska är sådär svensk annars hade hans tolkning av E-type varit riktigt bra!

You're my brownie.

Tänkte baka brownies idag. Se om faktiskt jag också kan omvändas till Leilas armé...

Going strong.

Påbörjar avsnitt två. Det första gick bra. Lyckades fokusera. Det känns ju lovande.
Men är helt otroligt trött. Och så lite hungrig. Men är inte alls sugen på något jag är hemma.
Är typ aldrig sugen på något, men äter ändå. Som sagt.

Huvudvärk.

Idag har jag sovit mycket länge. Är helt utmattad. Men det är väl för att jag tillåter mig att vara det. Egentligen borde jag jobba, men eftersom mina gruppisar inte är här använder jag det som anledning för att inte göra något alls.
Nu ska jag ha lite private-time med Dexter.
Har några avsnitt som jag inte sett. Sedan har jag några avsnitt jag inte kommer ihåg att jag sett, men det är ju en helt annan historia.

Sanning.

Jag gillar Stockholm. Jag gillar Göteborg. Jag gillar att jag träffat Jessicas fina son. Jag var väldigt varm i kroppen efteråt.
Nu känner jag mig kallare. På väg hem. Verklighet.
Sanningen är hård mot mig själv. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna ta den. Men jag måste stå ut och hantera den om jag ska kunna leva.
Funderade lite förut var det där mörkret i själen kommer ifrån? Jag önskar att jag visste. Jag tror aldrig att jag kommer sluta söka svar.
Kanske hittar jag något som är
viktigare än jag. Eller ja, det finns mycket som jag tycker är viktigare. Fast till sist så är det ju trots allt jag som ska leva med mig själv.
Kalle är dock en fantastisk människa som hjälper mig.

Ett mejl.

Du kanske inte har läst mitt mejl? Er mejl kanske krånglar igen... Du skulle aldrig svara en helg. Ändå läser jag min mejl varje dag. Eller söndagar då. På kvällarna. Fast inte i morgon. För då hade du redan svarat. Om inte ditt dåliga samvete blir för starkt då. Men då borde du redan ha svarat iofs.
Tänker på allt som jag berättat och hur liten betydelse allt har.
So so long är allt korrekt.
Hatar korrekt. Hatar professionalism.

Test.

Det finns bara en som alltid väljer hamburgare. Var vi än är.


Fine art.

Tranströmer.

Jag griper hårt om broräcket. Bron: en stor fågel av järn som seglar förbi döden.

Space.

Ska man tycka att hon ska svara eller ej? Inget jag egentligen har någon lust att tänka jättemycket på men jag blir störd på systemet.

Mår ej så bra idag fast traskar iaf runt på historiska museet och i stan. Det är ju trevligt men är trött. Tröttare tröttast.
Längtar till hotellet. Andrum.

På g.

Ska jag göra stockholm nykter? Ska jag ens göra stockholm?
Nu kör vi Kent-race iaf eftersom Kalle tyckte det blev för mycket psykologsnack.
I don't blame him.

Jag är typ helt konstig och gråter ena stunden och blir sedan lite halvt manisk och rusar mentalt.
Det är en skum känsla... Att känna.
Ibland längtar jag tillbaka till de trygga väggarna. Låset, som jag för ett år sedan ville spränga. Alla som varit där nu.
Det är dem jag tänker på. Och de som vänt en ryggen, när man behövt dem som mest. Jag ska inte ljuga. Vad vore jag utan dem som gör mig illa?
Ett svart hål.

Haha. Ett hål för dig. Eller inte.
Vi har Kent-marathon. Det är härligt. Att vi funnit något bortom det occasionally bowlingspelandet...

Actionelly istället för occasionally. Bah. Engelskan är inte på topp idag. En sak vi inte har tillsammans enligt Kalle... Eftersom han tycker han pratar så bra engelska.

Klarhet.

Jag vet verkligen inte var jag är. Vem jag är eller varför jag är.
Jag längtar lite efter att landa i något slags lugn och kreativitet.
Orken tryter verkligen men likgiltigheten är borta. Plötsligt betyder allting något igen...

Men jag är så in i helvete besviken på P.

Röd.

Fatta att jag kommer se en livs levande Bebis typ. Om de orkar o sånt då.
O att jag är på väg att bli rödhårig... Gillar jag rött? Kanske, kanske inte.
Behöver dock förändring ju. Åh vad jag älskar förändrig.

Kärlek.

Grattis syster.
Allt jag kan önska vill jag att ni ska ha.

Bloggen kommer idag vara fri från negativitet för att fira!!
Kärlek!

Fan.

Det går rysningar i min kropp för att jag är så ledsen och arg.
Hela systemet är fel och ensamt.
Hur ska jag klara det här ensam?
Varför utesluter du mig nu?
Varför hjälper du inte mig...
Varför vill du inte lyssna på mig.
Jag orkar inte.
Jag kan inte vänta. Jag vill inte vara där. Eller här.
Varför ger jag mig till dig?

Hur kan du göra så efter allt. Efter allt som hänt...

Påminnelse.

Jag håller på att göra exarbete. Vill bara skriva det så att jag vet det om jag någon gång skulle titta tillbaka på det här och undra vad jag gjorde.
Det är sjukt mycket att göra, sjukt mycket intressanta personer att träffa och inget andrum. Men det är okej. Jag tycker inte om andrum. Eller jag gillar Andrum, restaurangen. Fast det var längesen jag var där.

Coolt.

Alltså fatta att min Jessica ska ha en bebis typ nu?

Jag fattar ej.

Ärligheten.

Jag är så frustrerad och arg. Det finns vissa människor jag ångrar att jag släppt in i mitt liv.
Jag är dock i ett sinne där jag dont give a fuck...
Eller. Är jag ärlig nu?

Apelsinen.

Kanske ska testa det där med mindfulness?

Haha...

Fy fan.

Vad jag skulle ge för att knarka ner mig idag.
Oh yes.
Please help!

Rispor.

Åh vad du tröstar mig Winnerbäck.

Åh idag är det fullspäckat och jag hoppas att jag orkar. Har trots allt ätit fudge hela natten så matlusten är det inget fel på tydligen. Typiskt.
Igår träffade jag anna. Var längesen så det var mycket härlig. Promenerade till stan o tog en fika.
Sedan var jag trött. Tröttast. Nja. Ni vet.
Mycket händer på en vecka. Jag fattar inte det.

Utmattad.

Idag känns allt sådär riktigt riktigt hopplöst. Ändå jobbar jag på att söka jobb. I hela jävla Sverige.
Suck. Jag orkar verkligen inte.

Spill.

Styrkan i att människan i grund och botten är fin men ack så egoistisk.

Trött.

Som om det fanns mer hopplöshet.

Tokskap.

"Tänk inte för mycket, för då blir du tokig. Som jag."

Sanning för mig är lögn för en annan.
Sorg och lidande är inte samma sak.
Alla har vi upplevt sorg, men inte alla lider.
Alla har inte rätt att lida.
Jag är en av dem.

Tänkte förut att det känns som att jag har en hel orkester som använder mitt hjärta som bongotrumma.
F ö r j ä v l i g t

Hjälper.

Det blev så svart idag
Det blev så outhärdligt svart
Det var nånting du sa
om en plats där jag aldrig vart
Det var nånting med den

Och här har ingenting hänt sen sist
här går dagarna och här går åren
Du pratade med mig om nånting jag mist
som om du pekade på dåren
på väg uppåt i en prålig värld av mingel
singel.

Det här är inget liv
Det är ett sorligt substitut
Ett slags tidsfördriv
Var det du som ringde förut?
Jag lät det ringa ut

Jag säger mig själv: Jag har ingenting
Det är bara floskler och evig väntan
Sen hör jag dig säga: Du har visst nånting
Du har din frihet, du har din längtan
och du går uppåt i en prålig värld av mingel
singel

Puuh.

Vilket jävla öde för vissa.
Och liksom här? Hur går det till, eller ja, det är ju inte så svårt.
Bara tragiskt.

Jasså.

"Be careful about reading health books. You may die of a misprint."

"Going to a psychiatrist has become one of the most dangerous things a person can do."

Om det kunde bli värre.

Ikväll är vinden stilla
det var så stormigt hela dan.
Bakom Västerbron går solen ner i rött,
det är nästan tyst.

Som ett obehagligt allvar
drar sig hösten in i stan.
Det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött,
och nästan tyst.

Ensamma dar, väldiga värld,
orden ekar i hennes röst.
Ingen sömn och inga svar.
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Vi ses på hjärtats bar,
det här är brustna hjärtans höst.

Här är timmarna av ovisshet
poeternas bensin
här är natten när vi räknar våra stygn
allt gick så fort

Du kan dränka dig i minnen
eller litervis med vin
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
men allt är gjort

Omotiverad.

Ser vi fram emot i morgon?
Nej.

Jag önskar på något sätt att jag visste vad jag skulle säga, eller ja, det vet jag ju men jag har så svårt att formulera mig. På ett bra sätt, på ett icke missuppfattande sätt.

Okej jag är inte som alla andra liksom. Men fan, inte ens min familj förstår ju det.
Ååååh. Orka!

Fan.

När kärleken är så stark måste jag vända bort. Varje gång måste jag det.
Det gör mig ledsen och så undrar jag varför.
Jag önskar att jag kunde känna mig värd kärleken. För jag har den. Den är min.
Jag vet inte hur det blev såhär.

Test.

Alkohol är lösningen. På allt, för stunden.

Hittade den här på någon liten tjejs facebook. Var ju tvungen...

ALLA TJEJER GÖR TESTET
Är du en riktig tjej??
[x] Du har fler än 5 nagellack.
[x] Du har en parfym som kostade mer än 500. (Tydligen)
[ ] Du har lösnaglar/ haft
[] Har/haft en bild på dig själv som bakgrundsbild på mobilen
[X] Du har minst 5 klädesplagg som du inte använder.
[] När du var liten ville du vara en prinsessa.
[] Du har haft rosa på ditt rum.
[x] Du har färgat håret
[x ] Du har slingat håret
[x] Du har alltid din mobil med dig./typ
[] Du dansar vilt när du är ensam hemma.
[X] Du går nästan aldrig hemifrån utan att vara sminkad.
[] Du har inpackning i ditt hår minst en gång i veckan
[] Du älskar att gå till frisören.
[] Du solar hellre än att bada.

DU ÄLSKAR:
[x] Skor
[] Färgen rosa.
[x] Shopping
[] Dekorationer
[] Speglar
[] Skolan
[] Delfiner
[] Disneyfilmer
[] Ljus
[] Blommor
[] Mjukisdjur

Shoppar/shoppat på:
[x] MQ
[ ] Kompaniet
[ ] Victoria's secret
[x] H&M
[ ] Aima
[] New Yorker
[x] Gina Tricot
[x] NK
[x] Top Shop
[x] JC
[x] BIK BOK
[] Kappahl
[x] CUBUS
[ ] Sisters
[ ] ida, josefine
[x] lindex

DU SÄGER OFTA:
[ ] Whatever
[] Oh my god (omg)
[x] Vet inte
[ ] Cute
[ ] Hot
[x]Typ
[] Visst
[] Säkert
[] Ursäkta?
[] Ofta
[] Daaah
[] LOL

LÄSER:
[ ] Frida
[ ] Cosmopolitan
[ ] Glamour
[ ] Elle
[ ] Gogirl
[ ] Bravo
[] Julia
[ ] Wendy
[ ] Bravo girl
[ ] Star Flash
[] OKEJ

DU GILLAR DESSA FILMER:
[ ] Elizabetown
[ ] Eva och Adam
[ ] Freaky Friday
[x] Twilight/New Moon/Eclipse
[ ] Walk To Remember
[] Remember me
[ ] Where The Heart Is
[ ] Just My luck
[ ] John Tucker Must Die
[ ] The holiday
[ ] Girls United
[ ] How To Lose A Guy In 10 Days
[] Hannah montana the movie
[ ] In time
[x] LEGALLY BLONDE!

DU BRUKAR KOLLA PÅ:
[ ] Lost
[] Top modell
[] Project Runway
[x] Desperate Housewives
[ ] The Simple Life
[ ] Men In Trees
[ ] 8th & Ocean
[x] The OC (Ryan)
[] Laguna Beach/The Hills
[ ] Nip/Tuck
[] Gilmore Girls
[] One Three Hill
[x] Heroes (Kollade, är den tjejig?)
[x] Idol

0-15 du är kille
16-25 killtjej
26-35 vanlig tjej
36-44 Äkta girlpower! Allt en tjej skulle vilja vara!
45-69 fjortis
70-94 värsta fjortisen ever


Med 26 poäng är jag en helt vanlig tjej. Puuuuh! 

Ghost.

Ska träna. Blir tvingad. Jag orkar inte.
Vaknade nio idag som alla andra dagar. Eller ja, tio i, precis som alla andra dagar.
Får panik, tänker negativa tankar om dagen.
Hallå det är lördag, le för fan. Spelar ingen roll. Spelar ingen roll vilken veckodag det är längre. Jag är så försvarslös i det där greppet. I mina drömmar blir jag räddad, så patetiskt, overkligt. Precis som drömmar ska vara.

Varför måste jag vakna då? Varför kan det inte bara få ta slut, mitt i drömmen, mitt i andetaget som annars skulle fortsätta mardrömmen.
Verkligheten.

Usch.

Nu saknar jag P. Hur fjantig är jag inte.
Jag är så rädd att hamna in en beroendesituation att jag är beredd att göra slut på det.
Hon har ju säkert försökt liksom och jag har bara varit bångstyrig och maktkampig hela tiden.
Ja så måste det vara.

Vad ska hon bli förbannad över?
Jag förstår det inte. Jag orkar inte försöka förstå.

Kollar postkodmiljonären och väntar på idol som värsta fjanten.

Uppochner.

Jag är sjukt sugen på öl. Tror att jag har en Falcon hemma typ. Jag vet i fan hur jag ska göra.
Det blir nog en dusch, en öl, vänta på Kalle som fortfarande jobbar. Sedan blir det lugnt och städat. Det låter så fint, men inom mig är en total håglöshet. Jag kommer inte upp, jag vet inte hur jag ska göra.
Åh, snälla. Jag orkar inte mer. På riktigt. Tittade på gamla bilder, när jag var något. Varför kan jag inte vara ung och obekymrad? Varför kan vi inte få leva med ett visst mått av fucking lugn.
Jag vill bara sova för då är jag för det mesta lugn, tiden går osv. Har väl iofs blivit lite sämre på den fronten, men i vilket fall bättre än det här.

Suck.

Jag vill inte bli respekterad!
Varför kan ingen förstå att allt jag säger bara borde köras över och kastas i världens största soptunna.
Fast du måste ju respektera mig, det fattar jag ju. Det blir så tomt. Men jag vill inte lura mig själv med en falsk trygghet i dig.
Det är det jag är rädd för. Om jag kan falla ännu mer så är det då.

Aggressiv.

Seriöst, det här med mindfulnessen gör mig fortfarande aggressiv. Något som mina gruppisar fick uppleva efter att jag legat däckad halva dagen och sedan tvingades iväg till skolan. Vilket jag inte alls var sugen på. Min kropp strejkade så att säga och jag fick liksom tvingade mig att lyfta benen. Fy fan vad hemsk. Men inte hemskare än mindfulness iofs.
När jag hade fått mitt lilla utbrott på dem och de tyckte om mig ändå så gick vi och drack latte och varm choklad och söta franska bakelser på "Le pain francais".

Nu hoppas jag att inte bli sönderbombad återigen.

Slut.

Mindfulness? Seriöst, som årets julklapp?
Kan inte bli mer upprörd. Eller jo, nu lurar jag mig själv igen.

Igår hade vi handledarmöte med Gellert Tamas, som skrivit lasermannen och ni vet det där om de apatiska barnen. Han var i alla fall grym. Så det är ett positivt jävla steg i någon utifrån normen sätt "rätt riktning".

Jag gjorde slut igår, det känns så in i helevete  skrämmande. Och jag vet ännu inte om det är rätt beslut, men jag kan ju inte fortsätta utsätta stackars människor för mig själv. Det, om något, är inte rätt.
Jag borde vara kapabel att ta hand om min egen jävla skit. Nu är jag ju inte det, men ändå. Jag borde.
Då ser jag ingen mening att fortsätta. Det är inte schyst.

Ta mig med.

Jag saknar Kalle... Vill att han ska vara här och hålla om mig, säga att allt ska bli bra.
Jag är i ett ofattbart behov av bekräftelse tror jag. Jag vet ju att det aldrig kommer bli bra. Jag måste låtsas vara stark för att hålla ihop allt, min grupp, min familj, mitt förhållande.
Jag orkar inte riktigt.

Jag, jag, jag.
Blir rädd, för att jag har det så bra. för att jag har så fina möjligheter, får träffa så intressanta personer, vara någonting mer än bara jag.

Lasse:

Hon känner efter om det här är att vara fri
Om det här är ett liv med någon mening i
Det är ingen som tjatar längre
Det är ingen här som ber henne stiga upp

Hon går och plockar och hittar sina gamla brev
Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev
Nu är det ingen som skriver längre
Det finns ingenting här som är värt att skriva upp

Ändå känns det som om hela världen sjunger

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
ett mål att sikta på
är det verkligen du?
Är det verkligen du?

Rubrikfan.

Var så kul att se em igår. Saknat som fan! Snygg som fan såklart med!
Nu är det tillbaka till skolan. Jag vill verkligen inte. Kanske två celler i min kropp som orkar. Det räcker inte.
Det är för lite.
Fick ringa polisen igår också angående en man som "hade" en bomb.