söndag 27 november 2011

Sanning.

Jag gillar Stockholm. Jag gillar Göteborg. Jag gillar att jag träffat Jessicas fina son. Jag var väldigt varm i kroppen efteråt.
Nu känner jag mig kallare. På väg hem. Verklighet.
Sanningen är hård mot mig själv. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna ta den. Men jag måste stå ut och hantera den om jag ska kunna leva.
Funderade lite förut var det där mörkret i själen kommer ifrån? Jag önskar att jag visste. Jag tror aldrig att jag kommer sluta söka svar.
Kanske hittar jag något som är
viktigare än jag. Eller ja, det finns mycket som jag tycker är viktigare. Fast till sist så är det ju trots allt jag som ska leva med mig själv.
Kalle är dock en fantastisk människa som hjälper mig.

4 kommentarer:

  1. var så roligt att ha er här även om det blev så mycket surr om mig & oss & knappt något om dig. längtar tills vi ses nästa gång, då blir det all about you. pusskram.

    SvaraRadera
  2. Det var så härligt att se er. På riktigt. Och ni är så fina. O vi pratade ju om mig med! :) längtar till vi ses nästa gång. Hoppas inte Dante äter upp dig nu. Tänker på er och dig min vän. Puss

    SvaraRadera
  3. Lånar detta utrymme för att skicka ett stort grattis till Jessica! Kramar Em

    SvaraRadera