Slut.

Mindfulness? Seriöst, som årets julklapp?
Kan inte bli mer upprörd. Eller jo, nu lurar jag mig själv igen.

Igår hade vi handledarmöte med Gellert Tamas, som skrivit lasermannen och ni vet det där om de apatiska barnen. Han var i alla fall grym. Så det är ett positivt jävla steg i någon utifrån normen sätt "rätt riktning".

Jag gjorde slut igår, det känns så in i helevete  skrämmande. Och jag vet ännu inte om det är rätt beslut, men jag kan ju inte fortsätta utsätta stackars människor för mig själv. Det, om något, är inte rätt.
Jag borde vara kapabel att ta hand om min egen jävla skit. Nu är jag ju inte det, men ändå. Jag borde.
Då ser jag ingen mening att fortsätta. Det är inte schyst.