Året som kom o gick.

Sitter och är nostalgisk. Helt i onödan såklart men ändock. Jag är arg på mig själv. För jag är en mes. Jag låter folk styra och ställa över mig och är glad, bara det gynnar mig. Men jag kan inte släppa det här med att jag verkligen känner andra människors känslor. Eller i vart fall vad jag tror att de känner och det kan vara nog så jobbigt. Jag har tappat min essens.

Klipp in mig.

Idag åker finaste Jessica tillbaka till Uppsala. Jag hoppas att jag träffar dem snart igen.
Constanza åker tillbaka till Madrid i morgon.
Jag sitter och klipper. Färgade håret igår med hjälp av Kalle. Det blev bra, förutom lite fläckar i pannan. Haha.
Är sjukt osugen på att sitta här. Men tiden går fort iaf. Mycket att göra. Intalar mig att det kommer bli bra. Det kommer ta slut. Det kommer bli klart.

Så här sitter jag:

Suck efter jul.

När man inte trodde det kunde bli värre med arbetet eller i gruppen. Puh. Jag orkar inte. Jag måste söka fler jobb. Men hur gör man när man är erfarenhetslös. Det känns ju skit. Men det visste jag iofs när jag sökte den här utbildningen. Då var jag 20. Nu är jag 23 going on 24. Så går livet... Det är helt okej. Igår hade vi julklappsspel med Lundbergs. Och sedan spelade vi megayatzy. Jag förlorade rätt jävla stort och det tyckte de andra var mycket roligt. Så dock ej jag. Ps ringde o sa att jag fått läkartid. Bra där. Började kolla på homeland och fastnade. Så går dagarna... Jag behöver handla, tvätta, städa osv. Men det skiter jag i. Ska betala räkningar iaf. Halelujah!

Dagen fortsätter.

Även om jag gör styckedelningar i mobilen så blir det inga på bloggen. Så har vi det klarlagt.

Har någon slags ångestattack för tillfället. Det är inte något farligt det vet jag ju, men det är rätt jobbigt. För jag kan inte läsa eller så utan bara fokusera på mina tankar.
Känner mig ledsen. Ensam kanske. Man är ju alltid ensam om sina tankar, så är det ju. Försöker planera två helt omöjliga veckor. Med noll tid.
Men som de säger, det går ju tre arbetsdagar på en dag. Så det ska nog gå det här. Fortfarande en massa djävulsskap i gruppen bara. Men jag har liksom slutat bry mig för det mesta.
Jag bryr mig bara om sådant som faktiskt betyder någonting på riktigt. Som du.

Längtan.

Suttit i redigeingsbåset alldeles ensam idag. Till slut kom iaf Frida o det var trevligt. Tog en lunch med Kalle också. Man får passa på. Sedan bestämde jag mig för att vara bestämd och gå hem för att mysa lite innan bion. Ser fram emot. Sedan ska jag läsa lite när jag kommer hem tänkte jag för att förbereda mig inför en lång dag i morgon. Är fortfarande rädd för lugnet och tystnaden som kommer komma. Ett jobb på Coop eller Statoil. It doesn't work for me. Ja, ja. Vi får se. Ett jobb leder ju iaf till att det kanske blir USA roadtrip i sommar. Längtar för övrigt till sommaren enormt. Kvällarna med hela familjen på landet. Båten ut till någon ö, öl nere på klipporna. Lex och Molle som leker. Lite Fotboll med Lukas oh Leia. Grill på altanen. Joggingturer i backarna. Fläkten som surrar på natten. Tjocktv. Bad, sol regn. Allt!

Annan dag.

På väg till skolan och det är nog nu ja dör av trötthet. Jag gör det ändå. Spårvagnsresorna är värst. Förfärliga rent ut sagt. Idag var det broöppning. Och ganska mycket folk, de ska antagligen till mellandagsrean. Det har jag knappast tid med i alla fall. Skulle gärna ha en stor kaffe i handen nu. Lite uppvaknande från naturen. Julen är över. Har ingenting mer att önska. Det är bra nu.

Juldag.

Har fått massa fina julklappar hos Lundbergs. Böcker o massa fina inredningsgrejer. Nu ska vi ta det lugnt och äta chokladtomte innan det blir Varberg och kalkonmiddag:) I morgon är det back to work.

Adrenalin.

Känner du någon så grym som jag? Varsågod att lacka ur jag räds inget längre. Jag är helt fri.

Tröttast.

Gjorde soppa igår och Kalle bakade lussekatter. De ville dock inte jäsa så fint så de blev lite hårda;) men åh så goda. Nu är jag på väg till skolan. Lite Oplanerad sovmorgon från min sida. Ja, ja... Jag hoppas det går snabbt idag. Det gör det troligtvis inte.

Mot det där.

På så olika platser i livet. På så olika platser geografiskt. Kulturellt, visionärt, filosofiskt, religiöst. Mitt band är borta. Inget håller mig här. Inget håller mig vid dig. Jag behöver inte ljuga, men ibland gör jag det för att skydda mig själv. Att omge sig med människor som alltid finns där det är det finaste livet kan erbjuda. Det är så oegoistiskt vackert på något sätt, och det vänder så lätt. Så lika i livet en gång. Så oärlig och hedersam på en samtidigt. Det är över. Det är aldrig över.

Gött.

Nu är jag bra trött på skiten. Och vad gör jag då? Lägger mig o surar. För sån är jag. Tar ingen skit längre.

Bra dag.

Fullt ös idag. Inklusive lite olaga intrång och filminspelning upp på berg med fin vy över hamnen. Sch. Det var äventyrligt. Körde även bil första gången på länge efter en längre case-intervju. Det var så vi hamnade på berget. På initiativ av mig.
Fick beröm av militärhikaren Frida för mina skogsskills. Jag ville ju ändå bli bergsklättrare när jag var liten. Men hon tog ändå den tunga kameraväskan. Det var snällt.
Sedan bar det hemåt för sen lunch, jobbiga samtal och sedan satt vi och diskuterade apokalyptiska möjligheter. Om man nu kan kalla dem sådana. Sedan bar det av till Liseberg.
Så där har vi varit nu. Druckit glögg, köpt fudge, omöjligt att inte göra när Fudge-Kalle är med. Frida körde provsmakningsrace och sedan bara insupit julstämning. För att vi tycker det varit bristvara.
Vi tycker om varandra på det där sättet att vi känner varandra och vet våra styrkor och svagheter. Jag gillar sånt. Det är fint, det är livet för mig.

Övertygad.

Ser fram emot i morgon. Två mycket intressanta intervjuer i intressanta miljöer. Jag är så glad för alla människor jag får träffa i mitt yrke. Som litar på oss och som har historier och erfarenheter jag får ta del av men aldrig skulle uppleva själv i det liv jag lever. Är så tacksam för det. I gruppen försöker vi att inte tänka på att det är jul men ska ändå unna oss en tur på Liseberg i morgon. Om vi orkar och allt går bra under dagen. Här hemma har vi Harry Potter marathon tills vi går och lägger oss. Det är mysigt och ungefär den nivån av julstämning jag vill ta in. Det kommer nog bli mysigt i alla fall efter allt slit i morgon. Sedan är det en rolig intervju på torsdag också och sedan ska jag och Kalle baka och riktigt gröta in oss i julmys. Haha!

God Hatt.

Alla mina felstavningar är autocorrects fel;)

Förändring.

Sitter och slumrar så ögonen går i kors. På riktigt. Satt o tänkte på P förut. Vilket jävla svin. Och såhoååadd jag in i duschen och lyssnade på bra musik. Det enda som fattades var en öl. För övrigt är det nu jag blir vuxen. Jag känner det i hela kroppen och hjärnan. Får se om jag ska göra något åt det. Ps ringde några minuter i sex. Kalle fick backa ur garaget för att vi skulle ha sändning. Ville inte missa hennes samtal återigen. Well. En del har gjorts idag. En del återstår. Ingen idé och älta det further. På lördag är det julafton. Tydligen. Inget jag egentligen känner för. Men det ska ju genomföras och jag hoppas att det blir trevligt. Är lite trött på att bli arg och besviken. Ibland känner jag att det vore bäst att vara själv. Helt jävla själv bara. Tyvärr. Människor tenderar att vara besvikande.

Gäsp.

Känner mig fortfarande trött. Sitter och skriver manus medan mina gruppisar är ute och filmar i hamnen. Fint väder så förhoppningsvis blir det riktigt bra. Ska nog passa på att ta lite klippbilder och sådär när man ändå håller på också...
Vi får se.

Peppet?

Här händer lite lite. Händer lite mer med examensarbetet. Mina kollegor, som jag kallar dem nu, har varit i väg och gjort intervju och filmat. Vi har en god planering denna veckan och går allt vägen ska jag aldrig mera klaga faktiskt.
Jag ska försöka bibehålla det pepp som jag känner. I morgon ska Ps ringa mig. Efter kl. 18. Väldigt skum tid men det är fin att det känns som att de engagerar sig och håller kontakten. Även om inget hänt än.
Har bara ett uttag kvar nu också så nu får de allt snabba på.

Idag har jag julklappsshoppat och det var riktigt kul. Gillar att jag köpa saker till andra. Ville iofs ha något själv med men vi får se om det blir något...

Tack och hej.

Halefuckinglujah.
Mina gruppisar är nöjda. Jag önskar att jag kunde lära mig ett och annat av dem. Jag kan aldrig känna mig nöjd, för när väl nöjdhetsmomentet faller in då blir jag opepp. Medan de blir pepp.

Vad är det för fel på mig? De undrar jag då...

Jag är trött enda in i själen, om jag har någon. Jag hoppas verkligen att vi ror hem det här nu för det bådar fan gott alltså. Bara jävligt mycket att göra fortfarande. Och det är stressigt och jobbigt att aldrig känna att man är klar. Men så är det ju i livet. Man blir ju aldrig klar. Man lär aldrig känna någon tillräckligt, man lär sig aldrig allt.
Åh, det blir för mycket.

Failing.

Är det okej att gråta på spårvagnen när man lyssnar på "flickan och kråkan"?

Nej, skulle inte tro det. Men sen har också dagen idag varit ett stort jävla fail så nu ska jag bara vila mig, låta kraschen komma till mig och inte tvärtom.
Tog mig precis en timme att formulera ett mejlfan.

Eller inte.

Är på tåget från Sthlm nu. Är så utmattad att jag undrar om jag kommer dö när jag kan andas ut igen... Troligtvis kommer jag inte det, men man vet fan inte. Ett blodkärl i hjärnan kan väl poppa kanske. Men det är såhär det ska vara. Exiiiiiting! Idag var det tydligen Lucia också. Det hade jag glömt. Inte för att jag vet vad lucia är bra för för men folk verkarr ju bry sig typ. Jag längtar för tillfället hem. Till min man och lillvoff. I morgon är det skjutjärnsjournalistisk intervju som står på agendan.

Roliga timmen.

Huvudvärken går inte över. Men jag försöker peppa att jag ska till sthlm i morgon. Igen.
Två intervjuer och en massa filmande står på schemat innan vi tuffar hem igen. Får jag inte godkänt på den här skiten dör jag. (Kunde inte låta bli uppenbarligen).
Hoppas inte ni tycker att det är jul snart. För jag blir sönderstressad.

Måste komma på något vettigare att skriva om än skolan. Men det gör jag inte. Minns när morfar gick bort, då satt jag i redigeringsbåset på skolan. Hade varit och hälsat på honom på Sahlgrenska någon dag innan. Sedan åkte jag direkt till skolan.
Jag tror på det sättet att skolan är viktig för mig. Jag kan liksom fly där. Det är väl därför och att jag har examensarbete att göra som jag skriver om det hela tiden.

Kalle köpte choklad till mig idag. Det var gott.
Jag kan inte bestämma mig hur jag ska göra...
Antingen lägger jag fram och packar ner allting innan jag går och lägger mig eller så får jag göra det i morgon på morgonen. Jag kommer vara minst lika trött då men ha mindre tid. Alltså borde jag göra det idag...

Ta bort mig.

Tänker inte skriva om hur stressad jag är. Men kan skriva att jag har ont i huvvet. Ska upp kl fem i morgon. Ps är sjuk, jag är sugen på godis. Har varit irriterad hela dagen. Fått gjort jävligt mycket idag, personligen. Känner ett sug då denna veckan är sug. Sedan kan jag förhoppningsvis känna kontroll och det gillar jag ju. Tydligen. Nu tittar jag på nyheterna. Sådant är vettigt. Eller inte kanske.

Bitter.

För tillfället helt slutkörd. Ska ge det sista jag har i veckan och sedan kommer jag nog krasha alternativt begå ett brott. Jag har inte tid att krasha då heller. Nu är det full fart till 23 dec och påt igen 26 senast. Inga P-fasoner där man tar ledigt flera veckor runt jul. Vad fan är det för tjommar som jobbar på det sättet? Jag ska smaka på verkligheten i alla fall. Gott så!

Vad händer?

Funderar på om jag är känslokall. Funderar också på hur mycket jag ska låta folk komma nära igen. Speciellt ps kanske. Jag är inte så mycket för att satsa på det där igen. Samtidigt är det väl enda sättet förutom karaktär och stark vilja. Inget avser har jag särskilt mycket för tillfället. Det här året har känts evighetslångt. Tänker att nästkommande kommer bli, om möjligt, ännu längre. Kom i alla fall in på mina förstahandsval i plugget. Om jag nu inte får ett jobb. Social kontroll i det samtida samhället och teoretisk filosofi. Längtar typ.

Åååh.

Fan fan fan.
Men, vad gör man inte?

Jag saknar Jessica, jag saknar Constanza och jag saknar Emelie. Sedan saknar jag Anna, men henne får jag träffa i morgon.

Klassiska tjötet.

Ps ska ringa mig på måndag. Blir spännande att se vad denna har att erbjuda.
Det irriterar mig dock fortfarande att P inte verkar bry sig alls. Jag förstår ju på ett sätt att hon stod ut länge, bara önskade att hon hade stannat kvar, lett mig rätt och fortsatt vara det stöd som jag vill ha.
Ps kommer jag inte känna samma för, eftersom P var det första som jag berättade allt för och som faktiskt verkade förstå.
Även om jag kommer berätta allt så är det inte på samma sätt.
Det låter som ett kärleksförhållande. Det är det inte. Det är ett förtroende, som svikits. Från två håll och ingen har mer rätt, men jag är i vilket fall inte professionell.

Just nu har jag så mycket att göra att jag har hjärtklappning i hela kroppen. Haha, vilket betyder att jag känner min puls på varenda ställe man kan känna pulsen. Det påminner mig om när jag hade 150 i puls varje dag. Det var inte skönt. Nu är jag lite mer stabil, men vissa skenande attacker då och då bara. Det är ju egentligen inte så farligt.

Pain.

Har ont i halsen. Är sur för att ingenting blir gjort. Och jag är väl en del i det. Börjar bli helt sjukt stressad. Jag hoppas dock att vi reder ut det här.
Jag måste skärpa mig tror jag.
Det kliar i fingrarna. Jag borde göra någonting.
Men jag orkar verkligen ingenting.

För övrigt fryser jag hela tiden, har ont i huvudet, behöver någonting som ger mig någonting.
Måste testa något nytt. Men vad?

God Jul.

Jag måste lära mig att vara mer positiv. Typ igår råkade jag säga att jag var lite anti-allt. Då högg ps in direkt. Sådant intresserar tydligen dem. Eftersom hon egentligen inte skulle prata. Jag tyckte det var lite kul. Annars förvånades jag över hur blödig jag var. För att vara jag. För jag gråter egentligen inte när någon ser. Helst.
Men, jag, det är väl bara till att bejaka sitt ännu mer egoistiska Jag med ett leende. Sedan kan jag ju bli religiös också och sadla om till präst om jag nu inte skulle få något jobb som journalist. Och varför inte bli lesbisk när man ändå är igång.

Sedan önskar jag P en god jävla jul.

Bitter.

Tydligen är jag bitter mot allt.
Idag gick det ut lite över oss.
Jag trodde inte att jag uppfattades som bitter utifrån, från de som inte känner mig.
Men, wtf, I'm cool with it.

Besvikelse och ärlighet.

Jag älskar Eminems låt Space Bound. Det finns så mycket essens i den låten som jag kan relatera till. På ett, egentligen, otillräckligt sätt. Men jag tror det är tillsammans med beatet som gör den som klippt och skuren för mig.

Jag känner att jag har gjort så många människor så mycket ont. Och det gör ont i mig. Och jag vet att det inte är över. Jag vet vad jag är för en person, jag vet att jag kommer falla igen. Det finns inga andra alternativ, eller det fanns massor.
Det gör ont att veta att jag aldrig kommer kunna ta hand om mig själv, att jag aldrig kommer orka. Jag önskar att jag kunde, men allting är för mycket av en gåta för mig. Jag har inga svar. Jag trivs inte utan svar.
Jag vill veta varför du lämnar mig, jag vill veta hur det känns inuti dig när du ler, jag vill veta vad som får oss att fortsätta när vi redan har gett upp...
Jag vill veta allt. Jag kan inte nöja mig.
Jag har haft fel. Jag är inte nöjd. Jag vill veta mer, jag vill ha mina svar. Jag är sjukt onöjd över att jag aldrig kommer få svar.

Det egoistiska i mig är fortfarande kvar och starkt.
Varför ska jag känna solidaritet med dig som är deprimerad när du inte ser hur varje steg jag tar för din skull är en ansträngning? Jag kämpar för min egen skull, det har ingenting med er att göra. På riktigt bara för min egen jävla skull.
Jag behöver ingen hjälp, vill du hjälpa, hjälp dig själv. 
I allra högsta grad har Jocke rätt. Jag vill att andra få hjälp, det skulle underlätta mitt liv.
Där måste vi ha egoismens kärna.

Jag spelar mitt spel, skiter i vad ni säger och låter er leva era fina liv för er själva.

P suck.

För övrigt hyser jag ett stort förakt för P's. På tisdag ska jag dock träffa en ny. Återkommer då.

Framtiden.

Är på dåligt humör. Har inte gjort någonting på hela helgen. Sådant är frustrerande, men jag orkar ju iofs inte just nu ändå.
Tänker på hur mycket vi har att göra i veckan. Det är helt sinnes. Varför gör jag det här? Vilka goda framtidsutsikter har gjort mig så sugen på att fortsätta med den här skiten?
Jag är helt fruktansvärt trött på det för tillfället. Det finns ingen energi. Bara aggressivitet eller nada.
Två lägen. No freakin' greyzone.
Tänker att det hade varit bättre att ha ett jobb som typ dem i Mythbuster. Då hade jag fått spränga saker o sådär. Det hade varit givande.
Eller om jag gjort mig lite mer atletisk hade jag kunnat göra lite militärträning och typ göra någon extrem överlevnadssak, utan att äta djur då så klart. Men jag överlever förhoppningsvis på kokosnötter.
Alternativet är väl typ att göra lite riktig bergsklättring, vara nära att dö och sedan vara med i "I shouldn't be alive". Löööv it.

Jag hatar i morgon. Jag hatar nästa vecka. Jag måste ta tag i det här. Jag måste göra något. På riktigt. Någonting som blir någonting, för en jävla gångs skull. Inget jävla misslyckande!

Oinspirerad.

Grattis Em!
Önskar jag var med dig idag. Känns som du har varit borta lääänge nu.

Istället ligger jag i soffan. Som alla andra jävla dagar, ser med bävan fram emot en kaos-vecka, som ju också kommer ha ett slut, vilket jag ser fram emot.

When the earth moved.

Det finns mycket ilska, rädsla, omtänksamhet och hunger i detta liv.
Hunger efter något helt annat eftersom man aldrig kan bli nöjd.

Jag är rätt trött för tillfället, känner att jag kanske också är på väg att bli sjuk. Shoppade precis lite på nätet för att få mig att må lite bättre. Sådant hjälper dock inte.
Det är väl den insikten som har gjort mig så överkörd som jag är. Alltså ångvältsöverkörd av livet. För det finns egentligen ingenting som gör en lycklig.
Snälla människor är kanske ett undantag. Sådana gör mig lyckligare.
Får reda ut det där under filosofikursen till våren kanske.

Fredagskväll.

Min man har feber. Tycker synd om honom Vi har kollat på Idol och mobbat vår hund. Kalle säger att han ser ut som en blandning mellan råtta, katt och fladdermus.
Jag, man vet ju inget. Ingen såg ju när han föddes, på riktigt, förutom hans mamma då antar jag. Det är ju oundvikligt.

De ska gå ut nu, för jag orkar inte. Det är inte så snällt egentligen, eftersom Kalle är sjuk.

Moder jord.

Josefin, mellanhand, Efternamn.
Det hade jag inte behövt vara om jag hängav mig åt drogerna. Livet vore så mycket enklare.

Likgiltighet är en fin gåva från natur till människa.

Suck.

Jag hade brownies med mig också. Det hade jag ju inte behövt släpa på. Nu måste jag äta upp dem själv.
Önskar att det var lite annat gött i för tillfället.

Rubrik.

Det är December.
Jag har fått tid nu.
Tydligen lönar det sig att tjata.
Inte på P alltså... Där är det kört.

Sitter i skolan. Trodde att någon av min gruppisar skulle var här. Det är dem inte.
Någonstans är dem ju i alla fall.

Det är som med min sjal som försvann för några år sedan på Hultsfred. Någonstans är den ju, så kan jag tänka ibland, och undra vart.
Det kommer jag nog aldrig få reda på.

Jag fryser helt infernaliskt, och gillar inte alls blogspots nya utseende. Nya utseenden överlag är ingenting som går hem. Om det inte är till det bättre då eller för att det behövs en förändring. Jag är ju ingen konservativ jävel, men ska man utveckla något så får det ju i alla fall bli bättre.
Och typ, även om jag vet att jag passar jävligt bra i blondt så behövde jag förändring, därav rött.
Jag tvivlar på att Blogspot kände att det behövde en förändring. Eftersom Blogspot inte kan känna. Punkt.

Musik.

Det finns vissa låtar som jag inte kan lyssna på för tillfället. Jag hoppas en gÅng att jag kommer kunna det. Och se tillbaka på allt och känna mig stark. Men jag vet inte. Nu är jag på väg till skolan. Lyssnar på en låt som gör mig illamående. Kanske för att jag alltid kände mig sådan när jag lyssnade på den. Jag vet inte. Ingenting.