Sitter och är nostalgisk. Helt i onödan såklart men ändock.
Jag är arg på mig själv. För jag är en mes. Jag låter folk styra och ställa över mig och är glad, bara det gynnar mig.
Men jag kan inte släppa det här med att jag verkligen känner andra människors
känslor. Eller i vart fall vad jag tror att de känner och det kan vara nog så jobbigt.
Jag har tappat min essens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar