Depressiv.

Tydligen.
Har ju väntat, väntat och väntat på något slags ord eller beteckning egentligen. Det insåg jag idag.
Varför gamla P aldrig sa någonting, men det har jag nu, till viss del, fått svar på och samtidigt insett att jag gått och undrat.
Nu är man inne i karusellen i alla fall, det blev ju jävligt klart för en.
Hon tyckte det lät sunt att ta någon soft kurs, söka lite jobb och inte ha för bråttom. Det var ju jävligt bra att ha lyckats ha en yrkesutbildning vid det här laget, trots allt. Så det var ju snäll sagt antar jag. Men sedan vet jag inte vad hon jämför med.

Jag känner i alla fall inte att jag har den där obligatoriska trappan att stega uppför, jag går hellre lite hit och dit tills jag hittar vad jag söker.

Första gången kändes helt okej, känns inte lika djupt som med gamla P men det kan man ju inte begära efter första gången. Men jag kände det ändå på mig, vissa människor tänker mer eller mindre som jag.
På torsdag ska jag till läkaren. Får se vad denne säger. Skrämmande namn har denne dock.