Tänker inte hänge mig åt mina lustar att slänga hela livet åt helvete just nu. För allt är väl ganska bra egentligen.
Jag äter lika mycket meds som en åttioåring på hemmet, jag failar allt jag gör, jag är ful och konstig och trött hela tiden, men jag har fått en ny vän. Det glädjer mitt ovänskapliga hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar