Ps hit och dit.

Jag är lite trött på det här tvånget jag har att jag måste skriva en rubrik, för det enda jag kan komma på är typ arga saker och det är ju bara irriterande till slut.
Igår gick bra. Ps var lite beklämd, hon tyckte jag hade varit så arg sist, och så tycker hon inte att jag öppnar upp mig tillräckligt.
Vad är det liksom?
Jag kan inte bara gå till vem som och prata fritt "från hjärtat", det är fanimig en omöjlighet. Hon började prata om förtroende och om jag var arg på henne. Men det är jag ju inte. Jag är bara inte en jävla apparat som kan förlösas på beställning. Men det känns liksom som om det är någon slags stress och det gör mig bara mer motvillig.
Sedan undrade hon varför jag skrattar ibland...
Haha, roligt.
Jag tror att det är ett lite "aah det där känner jag igen-skratt", men hon tror att jag skäms.
Jag skäms inte, och jag skäms definitivt inte inför henne.
Sedan pratade vi tårar, för jag gråter nästan aldrig, jag är mer arg fick jag bekräftat. Jag tycker att tårar är väldigt ärliga, men samtidigt provocerar det mig. Jag vet inte riktigt varför...
Kalle tycker tydligen att även när jag är glad så finns det någonting argt där. Jaja, så är det kanske.