Gäsp.

Haft en härlig helg med träning och bad och god mat. Men nu har jag ont i lungorna. Förkylning som slagit till.
Därför ska vi snart hoppa i säng snart. Ska bli gött.

Förvirrande.

Ibland undrar jag hur jag ska göra för att göra rätt. Alltså rätt val. Jag väljer alltid att göra fel. Att det kan vara så svårt är för mig en gåta. Jag vet ju att jag mår bättre av att göra saker som är bra för mig. Så indirekt vill jag inte må bra?
Är det så enkelt. Eller svårt?

Spara.

Även om vi är förunnade ett vackert höstväder kan jag inte låta bli att sakna sommaren. Landet, havet, solen. Friheten i att dagarna känns mer rika på möjligheter.
Hösten har aldrig riktigt varit min starka sida. Även om jag försöker ändra på det.
Har en tendens att sjunka lite.
Idag är det möte och sedan blir det nog hemma. Borde träna idag för foten känns bättre. Men ger det en dag till.
Efter att ha varit en kort visit på ett bröllop i lördags är jag nu extra pepp.
Igår gjorde vi budget. Kan ju vara bra om vill vill ha råd att resa också. Så nu blir det fokus spar.

Blääää.

Det känns som att det har börjat igen. Och jag orkar inte.
Försöker tänka positivt, men det går inte.
Står inte ut med mig själv. Vad gör man då.
Ensamhet förtär mig.

Never stop.

Kalle har åkt iväg för att jobba och sova över i frillesås. Känner mig redan lite ensam men ska iväg i träffa föräldrarna snart :).

Insane.

Fast jag vet att jag ska så kan jag inte. Det går verkligen inte. Jag vet inte vad det är som jag är rädd för. Jag kan vara ensam, jag vet hur man gör, jag är inte rädd. Kanske är det inte ensamheten, kanske är det sällskapet av mig själv.
Jag har så svårt att stå ut med det. Och varje sekund jag fyller med andra människors närvaro blir ju på något sätt en flykt ifrån mig själv. Sådant är skönt.
Men ps tycker tydligen att man ska kunna vara själv utan att vara destruktiv.
Ibland känner jag att jag har slutat bry mig, det är som det är och det kommer det alltid vara. Jag mår ju ändå okej nu.
Men samtidigt är jag orolig att det inte alltid kommer vara det om man inte tar sig igenom en del saker först. Och visst är en terapi helt meningslös om man waste the time med att lägga locket på eller döva. Men samtidigt ska man vara tillräckligt stark när det väl gäller för att inte falla igen.
Jag gillar att ps förklarar för mig, att även om man aldrig ska hindra samtal, så måste man arbeta sig fram till att kunna föra ett.
I makes sense to me.

Pepp på jobb.

I morgon har vi möte på kvällen. Känns segt att jobba till sju, men det blir nog ganska bra. Börjar ju lära känna alla barnen nu och då blir det hela lite lättare. Sedan måste jag bara peppa mig för att träna efteråt.
Igår beställde jag en del bröllopsprylar. Dyrt som fan trots att det bara är lite smågrejor ju... Men kul, kul, kul. Jag gillar att planera.
Men det lär ju bli värre.

Städa.

Är så terapeutiskt ibland.
Ska sätta igång med det nu.
Har varken ork eller lust att babbla, skriva eller någonting. Antingen explodera eller städa, avsluta med en öl och en varm dusch. Sedan middag.
Så kommer min kväll att se ut idag.
Looking forward.

Pushing.

Uppe klockan fem i morse och började jobba kvart i sex. Var ganska skönt att sluta klockan två och komma iväg till träning, hämta kalle och duscha. Nu ska vi handla så vi kan göra tacos o dricka vin. Mums. 

Måste bara få ork att åka o handla också. 

Ps.

Att jag skrev P om Ps.
Betyder det kanske att jag äntligen accepterar och tycker om!?

Oj oj.

Jobbat, tränat och ätit. Nu vill jag sova. Fast ändå inte. För dagarna känns så korta när jag somnar så tidigt.
Tur att jag har lite revenge-avsnitt att titta på.
I morgon är det P, sedan jobb och sedan klippa mig. Så gött det ska bli.
Blä blä.

Olala.

Vad det känns idag. Vet inte vad det är men får en sån extrem bakfylleångest. Enligt P är ju det normalt eftersom ångestnivåerna stiger när alkoholen ska lämna blodet. Men ändå. Det är så onödigt. Fest är fest och det är kul och blött och sedan är det verklighet dagen efter. Borde inte vara så svårt att genomleva.
Hade i alla fall väldigt kul, massa dans, massa god mat, massa nytt folk.

Snuva.

Både jag o Kalle känner oss lite halvkassa.
Han är dock sjukare än mig.
Jag har idag, ont i halsen, ont i magen, ont i tanden och ont i svanskotan.
det är så skumt alla dessa smärtor. Och de gör mig så less.
I övrigt är det rätt ok. En ganska jobbig session hos ps igår men på gymmet på eftermiddagen fick jag svettas rejält och det kändes gött.
Idag har jag jobbat, handlat och nu ska vi se film.

Fantastisk och komplex.

Jobbat, ledig i morgon. Lyssnar på musik för att peppa upp mig inför städning.
Men får bara massa jobbiga tankar.
Försöker att inte älta hela tiden men jag är värdelös på att låta bli. Allt kommer, verkligen allt.
Och jag kan liksom säga till mig själv att jag är dum i huvudet som hittar på de mest bisarra sakerna men det spelar ingen roll. Det fortsätter att ältas.
Blä, är så trött på min hjärna. Önskar ibland att jag kunde byta. Men jag kan också tänka hur fantastiskt och komplext det är egentligen. Det är ju där hela min person är skapad.

Trött.

Är väldans trött mest hela tiden. Men på jobbet har jag kul. Fast ungarna suger väl musten ur mig omedvetet.
Har precis kliat mig i ögonen med lökfingrar. Aj.
Har jävligt ont i kinden och tanden fortfarande. Suck.
Ska börja tidigt i morgon. Skönt.
Ska äta fiskpinnar. Mums.

Mat.

Oj oj. Hepp pepp.
Är otroligt bakis idag. Både jag och Kalle lyckades bli rejält runda om fötterna igår redan innan efterfesten som helt enkelt förde oss över kanten. Men det var riktigt kul och vi vann lite cash på black jacken för en gångs skull.
Idag har vi provkört bil, fikat med föräldrarna och nu ska jag laga lite mat tänkte jag.

Pengar.

Tycker det är skamligt att jag arbetar lika mkt som på äldreboendet men får ut 3000 kr mindre. Tack vare ob är det mer fördelaktigt att arbeta på äldreboendet såklart. Men det är fan inte lite skillnad. I nuläget klarar vi oss i princip precis med min skitlön.
För övrigt gillar jag ju verkligen mitt jobb. Men förstår inte hur en familj ska kunna leva på en sådan lön.
Satt och räknade lite på bilen igår. Och det går ju precis. Men livet blir bra tråkigt alltså.
Förlåt. Kanske låter bortskämd. Men jag tycker synd om människor. Inte bara mig själv.