Who cares?

Jag önskar att jag kunde sätta ord på det. Att det fanns någon att rikta ilskan mot. Men det är bara jag. Det finns bara ilska berättigad mot mig själv.  Jag kan lura mig själv med att rikta det mot P, ps, vården eller arbetsgivare, eller föräldrar eller vad fan som helst. Men. Jag bär ett totalt ansvar och bör inte kräva eller förvänta mig hjälp av någon slag. 

Det gör ju lite ont att erkänna faktiskt. Men ibland gör sanningen ont. 

Klart att jag kan förfäras över att människor inte får hjälp i tid osv osv... Men av vem/vilka ska vi kräva hjälpen.Vilka människor är ansvariga för mig?

Ingen. Det är den hårda, kalla ensamheten. 

Jag jobbar för tillfället med en nittonårig. Som tyckte det var supercoolt när jag hade en tröja som det stod who cares på. För det brukade hon säga när hennes syrra berättade någonting och hon inte orkade lyssna. Jag orkar inte lyssna på henne. Men tyvärr så måste jag. 

Hon tjötar hål i huvudet på mig men sina nonsens blahasaker. Och samtidigt så finns det nog någonting där. Om hon får chansen att mogna och lägga av med alla fjortisfasoner. 

Jag kan på något sätt deklarera att jag i år har växt upp. Sedan jag slutade med tranquillisers så har jag vuxit upp och förstått att jag måste ta ansvar för mina handlingar. Att jag inte är ett barn längre.
Blabla blabla trött blir jag.

Bajs.

Händer inte mycket här nej... Är dock innerligt trött på det här med läkare nu. Alla tycker olika, ingen har tid. Ingen gör rätt.

November rain.

Känner mig lite risig för tillfället. Men brukar ju generellt vara så i november. Men mardrömmarna höll mig vaken hela natten och jag är så innerligt trött på dem. På att alltid vakna i panik, tomheten då. Fyfan. 

Och så har de inga läkare som kan förskriva min medicin som är slut. Vad fan är det då? Känner mig lättirriterad. Lättkränkt. Usch, trivs inte med mina tankar alls.

Ska försöka att inte hamna i negativ tankespiral dock. 

Arbetare.

Precis avslutat 13 timmars arbetsdag. Känns i huvudet om man säger så. Men nu ser jag fram emot morgondagen då jag slutar 14 och ska åka och träna. Blir gött.
Fått tid för mr-röntgen nästa fredag. Lite småläskigt men bra att reda ut saker och ting.
Nu är frågan. Sängen eller försöka hålla sig vaken...

Aooooouch.

Var hos sjukgymnasten idag. Som tydligen sysslade med manuell terapi=bonecracking.
AJ!
Studsade halvmetern upp och försökte sparka honom typ. Fick andas som nån som föder barn typ för att överleva. Men efteråt kändes det mycket bättre i alla fall. Så slutet gott allting gott. Typ. Än så länge i alla fall.
Han rekommenderade sjukskrivning men jag är ingen mes och man behöver ju pengar liksom.
Nu brinner det på ryggen av salvan han använda. Göttigt.

Racerbilen.

På väg i bilen till Lund. Inflytt/födelsefest för Consti. Hotell för mig och mannen. Ska bli gött. Är dock racerbil ner nu så man hinner duscha o fixa sig lite med.
Köpte en longisland drinkgrej på systemet. ÄNTLIGEN.
Om den är god är det inte sista gången jag köper den direkt.

Halloween.

 Åh, det skulle bli dans dans dans.
Och blod, och godis och bus och shotbricka. Gott så...

Tack.

Härlig helg. Och härlig söndag.
Bara kunnat göra vad som helst och tagit det riktigt lugnt.
Gårdagen kändes riktigt härlig och det enda minuset just nu är nog att jag är opepp jobb och vardag för tillfället. Men oftast kommer man ju in i det igen när måndagens värsta timmar är över.

Känner mig liksom lite irriterad fortfarande. På p och på doktorn och på chefen. Usch usch. Men det är bara att fortsätta vara och stå stadigt med ryggen rak. And I will.