Passiv.

Är jag det? Aggressiv, är jag det? Ja, det senaste har jag ju känt mig så. Men mina mardrömmar är så fulla av våld att jag börjar undra.
Idag blev jag skjuten i nacken och sedan, väl paralyserad, blev jag knivhuggen i hjärtat. Lyckades mirakulöst överleva och komma till ett sjukhus där jag fick ligga och vänta i flera timmar, innan mördaren hann ifatt mig och lyckades döda mig innan jag fått någon hjälp.
Ja, ja. Så är natten. Och det kunde varit vacker, men den är bara hemsk.
Vill ju inte somna längre. Är inte superrädd eller så men det är ju sjukt obehagligt och sömnen blir ju lidande.

På tal om det så diskuterade vi det idag. Att man behöver ju inte vara rädd för ångestens symptom, för det är ju inte farligt säger Ps. Och jag säger att jag vet att det inte är farligt men det är sjukt obehagligt. Ja men då är jag ändå rädd tydligen.
Då tänker jag att om någon vet, att en gång om dagen vid exakt tidpunkt får den en örfil. Ingenting mer liksom. Och du vet ju att det är inget farligt, inget som dödar dig, så är det ju fortfarande obehagligt även om du inte behöver vara rädd för det.
Det jag vill förklara är att jag inte är rädd, jag är bara trött på obehaget. Eller är man rädd för obehag då eller?