Bränner.

Jag vet vart min kärlek finns men jag förmår mig inte känna den. Jag anstränger mig för att inte känna någonting alls men tårarna kommer.
Jag har väntat, de har varit på väg ett bra tag.
Vet inte varför depressionens storhetstid alltid är november-januari.
Försöker att inte låta mardrömmarna ta över mig helt för då skulle jag nog kunna göra vad som helst.
Men just nu känns allting tomt.